Sköt mig...

Är det en sak jag har fått lära mig veta, så är det hut. För mig är hut det vackraste livet har att bjuda att veta.
Ibland säger jag till mig själv: "Varför har du egentligen så mycket hut? Andra människor vet ju betydligt mycket mindre hut än du." Och då brukar jag svara mig: "Jodu, det beror kanske på att hut är egentligen det du har fått lära dig veta ordetnligt i hela ditt liv."

Förstår ni mig? För en människa som kommer från ett inte så rikt hem och som inte haft en aning om sina utgångsmöjligheter, som knappt borde få studera vidare, för en sån människa känns det befriande att åtminstone veta något riktigt ordentligt, till exempel hut.

I skolan fick jag förvisso reda på vad Hallands floder hette, men annars var det mest hut jag fick lära mig veta där också. Och det militära bygger ju helt och hållet på detta med hut. Det var därför jag gick in hårt för att få göra lumpen. Att kanske få lära ut till andra något som man själv vet riktigt ordentligt - hut i mitt fall - är inte det något stort och riktigt?

Men som hutvetare blir man ju självklart utsatt för trakasserier, som alltid när man slåss för en stor sak. Elaka människor kan komma fram til mig och säga: "Du som vet så mycket hut, du känner väl andra berömda hutvetare, som Himmler och Göring och dom?"
Så orättvist kan man bli hånad. för visst var det klart att nazisterna visste en massa hut av olika slag, men det var ju tysk hut. Vad jag vet är ju rent svensk hut. Det är ju en helt annan sak.

Hut är det vackraste jag vet. Hut kan ju betyda så mycket. Hut kan vara som en liten silverklocka som ringer i mänsklighetens ödestimme. Men för mig betyder hut helt enkelt och vardagligt att uppföra sig som folk. Fast inte som viket folk som helst, givetvis, utan folk som lärt sig veta hut.

"...om hon haft en kniv skulle hon använt den."

Jag installerade "Sitemeter" på den här sidan (se här till höger, rubruk;"bubo bubo" (berguv på latin)) senast jag skrev något. För att på så sätt ha lite koll på hur många man når ut till med sina visdomsord av varierad kaliber, kvalitet och räckvidd. Det visar sig att jag har en hyfsat stabil läsarkrets på ca 6-7 besökare om dan.

Jag vet inte hur mycket folk ni har som besöker era bloggar men jag känner mig rätt peppad av dessa 7 personer som tittar in då och då för att se om det hänt mig något.

Så, vad har jag gjort den senaste tiden? Jo. Jag har stirrat på den här:

Vi har nämligen tagit i första skörden för i år och jag fick äran att i år slå det kommande vinterfodret. När du gör det så måste du med jämna mellanrumm vrida dig om i traktorsätet och konstatera att det lilla hålet ligger lite lägre än vad det gör på bilden. Då ligger den stora maskinen rätt och du kan sätta dig tillrätta igen.

Ja så ska du göra med ungefär 30 sekunders mellanrum men iochmed att jag är lite nervös för att köra sönder något så gjorde jag det med en intervall på ca 10 sekunder.

För att man ska orka med att köra en längre stund så hade jag även på mig ett par hörselkåpor med radio i. Grejen var att det är lite glapp i just det par jag använde. Så om jag vred huvudet lite för snabbt åt höger (det håll jag just vände mig åt för att kontrollera hålet) då försvann ljudet och jag var tvungen att knycka med huvet hårt åt vänster istället för att det skulle komma tillbaka.

Summan av dessa förutsättningar var att jag med 10 sekunders mellanrum vred mig om 180 grader i förarsätet och skakade sedan furiöst på huvudet. Det såg och kändes rätt lustigt ut just då men idag sitter jag med en nackspärr som skulle fått något som aldrig gråter att gråta hela tiden för att tala klarspråk. Och det är inte alls roligt. så tråkigt, så tråkigt äre. För nacken.

Jag var även toastmaster på en 50-årsfest på midsommaren som var. En ny upplevelse för mig.

Jag tyckte att jag skötte mig rätt bra men jag gjorde nog ett gravt fel.

Det hade förklarats för mig att jag skulle ansvara lite för att allsången kom igång. Detta redogjordes även för gästerna. Ganska tidigt kom det då en dam med onämnt namn och säger:

"Ja, hej. Jo nu tycker jag att vi sjunger den här (sjösala vals). Det behövs sång för det blir så tyst annars."

Ja jag tänkte väl att det var väl bra att vi kom igång. Så jag pålyste detta och "Sjösala Vals" avverkades. "Fint" tänkte jag. då kan jag lugna ner mig lite med det ett tag. Men det tar inte fem minuter innan samma dam kommer åter igen och säger:

"Ja, hej. Jo nu tycker jag att vi sjunger den här ("nummerlåten"). Vi måste sjunga för det blir så tyst annars."

Nu tyckte jag hon var lite snabb på och jag brde ju ha satt stopp redan här och sagt att det var för snart på. Det var ju inte alls tyst. Folk hade ju kommit igång och satt och pratade med varann för fullt. Men men en låt till kan väl bara vara till nytta. så "nummerlåten" sjöngs och stämmningen var på topp.

Men mycket snart så kom Hon igen.

"Ja, hej. Jo nu tycker jag att vi sjunger den här (När gäddorna leker...). nu sjunger vi för det blir så tyst annars."

Nu blev jag lite fundersam. Stämmningen vid hennes ord var kanske inte den bästa, men jag hade börjat få känslan att om jag suttit vid samma bord som henne hade jag nog hellre suttit tyst jag med. Men jag hade inte sagt nej förut och jag tänkte åter igen att en sång kan ju inte göra någon ledsen. så vi sjöng. Men nu märkte jag att vissa såg lite besvärade ut för de frekventa avbrotten i samtalen.

Hon fortsatte komma med samma kommentar, och jag lät det sjungas så mycket att... ...ja, det sjöngs väldigt mycket. När hon kom för femte gången på en kvart och vi avverkat hela sånghäftet innan en timme gått av festen så var jag tvungen att agera.

"Nä men nu får vi vänta lite. folk vill ju kunna prata också. Vi tar den om..."

Jag tystnade ganska tvärt. Blicken damen såg på mig med var väldigt skrämmande. Hon sa inget men jag var säker på att om hon haft en kniv skulle hon använt den. Jag fortsatte förklara med snäll och pedagogisk röst att vi kanske skulle vänta lite.

Hon gick därifrån utan ett ord och kom inte tillbaka.

men Koltrane? va gör du?

Någon sa åt mig att det var dags för en uppdatering på bloggen.
Jag tänkte att det inte fanns någon spruddeli-ludde-ludande-lust att skriva en massa.
Så jag skriver lite istället.

Idag så vaknade jag och märkte att jag var ensam. Då inte på det här hemska, lite tragiska sättet där "din" sida av sängen är kall. Nä inget sånt tjafs, det var bara det att huset stod tomt.
"Vart är min familj någonstans?" tänkte jag med tankarna på min familjs position i den stund där jag stod där och tänkte.

Men jag lät mig inte nerslås. Efter en frukost tog jag hund, cykel och arbetskläder och begav mig till mitt Afrika (läs "jordbruk"). Mötte min granne m. hund. Han hade städat lite och hade gylfen öppen. Jag sa inget om det för han skulle bara ta tidningen och sen gå hem igen.

Väl framme på jordbruket så kom ensamheten tillbaka. Åter igen så fann jag mig ensam där med min cykel och hund i undran vart alla kunde vara. Men eftersom jag är mer karl än de flesta som läser detta (jag skulle tro att Nisse är enda grabben och dig spöar jag lätt) så sket jag i mina sköra känslor och satte igång och jobbade med hagen som skulle stängas.

Jag gjorde det, drog i ett snöre, slog med en lie, skar mig i tummen och gjorde sen kväll, då klippte jag gräs.
Borde kanske avrunda med något sådär underfundigt...

...JO! Jag ska börja svara i telefon med att säga: "Hejseli-hoppsan-hosan-hejseli!"
Jag såg det och tyckte det var kul. Jaja, nu har jag sagt något.

Det här inlägget dedikerar jag dig Sanna (http://shanhoo.blogspot.com), som Ingvar Karlsson skulle sagt till DJ:n Jam Master Jay om han träffat honom;"Du är braaa, skulle jag sagt."

Och när jag ändå länkar till andra så måste jag ju länka till Nisse nu. Men jag gör det i förbigående så att ingen fäster riktigt intresse för det och då får de aldrig veta vilket plagiat jag är...
http://stampen.blogspot.com

P.S. jag har en digitalkamera nu, så nu ska jag fixa bilder D.S. (krydda, krydda)

bilder

Jag har ingen digitalkamera, eller jo nu har jag det med jag har inte haft en, framtill nu dvs. Så mitt bildarkiv består till nästan 100% procent av egengjorda bilder i Paint och dessa speglar mitt liv på olika sätt.

Så fram till att mitt "riktiga" bildarkiv vuxit sig rund och go så får ni hålla tillgodo med dessa. om inte annat för att få lite färg i den annars så beiga blogg som detta är...

Det här skriver jag i fel tillfälle...(redigerad)

Det finns så (censur) som jag skulle vila säga, men få saker bör vara (censur). Bara så ni vet så är jag (censur) förvirrad i allt man kan tänka sig. Ena dagen är (censur) gäller, och andra dagen så (censur) det sig. F(censur)N, carpe diem och ta det för vad det är. Jag ska vara den jag är och göra det som känns spontant. Jag (censur) livet och (censur). Hälsningar Olle, i ett (som nisse säger) för obloggbart tillstånd

TA DET KALLT. dET ÄR ALLT....(censur)

Känslostorm

Studenten är avklarad. Nu är det slut med studier, läxor och prov och nu kommer det vara ett vuxenliv som ska tacklas. Omvälvande förändringar som borde skaka mig ända ner i mina röda shorts som jag har på mig för dagen. Känner jag någon skillnad? Ja kanske...

Under min studentdag kände jag följande känslor:

• Undran - "varför ska champagne förtäras med jordgubbar, det är ju som tandkräm och juice"
• Tveksamhet - "kostym när det är 35 grader varmt"
• Generad - "lite för många anspelningar på keystones under lunchen"
• Förlösande eufori - "På något underligt sätt hade jag konstant ett finger i luften under studentsången. Många trodde nog att jag gav Gud en stor del av min student"
• Undran2 - "Vanliga gratulationer=kramar och sånt, Studentgratulationer= stå mitt i en halvcirkel och bli fotograferad av dussinet kameror"
• Glädje - "ska väl säga det att jag inte var gnällig utan faktiskt glad hela dan, det här är bara känslor som kom och gick. Jag var ju glad hela tiden"
• Töntighet - "...fy fan vad vi är bra!!
• Nackspärr - "jag satt intryckt under en skylt och försökte vila, men Kalle ville prata"
• Undran3 - "hamnar de här punkterna verkligen helt lodrätt?"
• Kärlek - "Jag har en fin släkt"
• Salongs - "resten av dan (ursäkta)"

Så det har varit kul, ikväll är den sista studentfesten, hoppas på en urladdning. Nu ska jag härnäst bli vuxen och fixa internetbank eller skägg. Känns som om internetbanken blir mindre utmanande...

P.S. Vila i frid Povel, du har gett mig mycket D.S.

Horace Engdahl sammanfattar...

Nu äre såhär att jag tar studenten imorrn.
Och det ska jag självklart berätta om i min blogg men då måste jag först komma ikapp mig lite i livet. Fan jag måste skriva av mig oftare. Men här kommer då en snabb resumé över det jag skulle ha ägnat ett gäng inlgg åt men som nu får bli små notiser, enjoy!

Balen
Som blivande student så är det ju tänkt att du ska klä upp dig, skaffa en dejt, få fram en bil som ska imponera och sen gå på bal med det här paketet och vara fin och... ...ja jag vet inte, man vill väl känna sig fin och upp i smöret antar jag, vad man nu vill dit upp och göra men men...

Som tur var så behövde jag bara stå för min egen uppklädnad (1500 svenska kronor fick jag hosta för en frack upp genom en blodig och rosslande hals som skrek att det var egentligen för dyrt), sen skaffade dejten mig, bil och allt så jag stod mest för mig själv så att säga.

Sen kom vi dit, det var mysigt. Alla var fina och det kändes speciellt och maten var bra. Men sen tog det en annorlunda riktning.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på när det hände men jag tror det kan ha varit ungefär när det hade gått två timmar och klockan var runt åtta. En kille, vi kan kalla honom det också, "killen" sprang upp på scen, skulle hålla tal, slog några väl markerade slag på cymbalen och skrek ;
"NU SKA VI SUPA SOM FAAAAAAAAAAAANNNN!!!"

Jag vet inte om jag nånsin hört ett fan med så mycket fan i sig, hursomhelst så jublade större delen av församlingen. Inte jag, jag var skeptisk och då jublar man inte. Har ni nånsin hört Maria Wetterstrand jubla över Fredrik Reinfeldts miljöpolitik, nä och jag tro att det beror på att hon är lite skeptisk.
Anyway, så supa var det nya ordet. Okej jag söp till (man är inte den som är den även om man råkar vara det) så det blev som en krog-evening i frack, kul att testa på det men inte riktigt vad jag tänkt eller betalat för ( 550 spänn, mina ömma stämband snörptes av och ramla ner i matsäcken).

Kvällen slutade dock med att jag fick träffa Galenskaparna och sjöng en snutt med dom.
Det var roligt. De är väldigt trevliga.
Jag tror Jan Rippes överläpp är för liten för hans tänder syns hela tiden.
De gillar Kavaj, skjorta och jeans.

Skule
Man vet ju inte om man ser sina klasskamrater så mycket mer efter studenten så vi tog en övernattning i Skule för att göra något avslutande tillsammans. Det innebar klättring (häftig sådan) tältande och sång vid lägereld. riktigt trevligt.

Det började med att vi åkte buss, sen gick vi en bit, stannade och tittade på får. et slogs fast att de är fina men har det sjukaste lätet av de djur vi kunde komma på just då...
sen skulle jag och min tältkamrat slå upp det tält som jag medtagit. Det gick inte. eller det gick men de pinnar som skulle sättas ihop blev antingen för långa eller för korta och tältet blev grönt och snett.
Sen skulle vi klättra och jag fjantade mig. Men det är lätt hänt. Tim är kul och kanadick...
Sen sjöng vi vid elden. Och det kan man inte skoja om, tvärtom... ...man kan skoja om det?

Fint det där, inget att skriva om inser jag nu. men det var vikigt för mig och därmed viktigt för andra, som bryr sig om vad som är viktigt för mig och så vidare.

Lärarmiddagen.
Lärarmiddagen är för att man ska ha trvligt med sina lärare innan man säger hej med tack och bock/nig. Det vill säga man träffas äter och dricker tillsammans. Särskilt dricker kanske. Det här var (extremt förstärkande ord) roligt. Kändes väldigt avslappnat och fint, bortsett från att min historielärare gav mig otäcka inviter, och ja, han är karl.

Tobbe är fysiklärare. han klär sig i lussekoftor är rödhårig späd och liten, glasögon och har jobbat som kantor. Ni har nog bilden klar för er. Han och jag pratades vid under fördrinken och känslan jag fick var att han hade haft mer än en fördrink. Denne man som vanligtvis är tyst och timid körde en hejdlös standup inför mig bara, jag sa ingenting just medan han körde på om allt från sådana här festers sittplatser till Rolling stones. han avslutade det hela med att göra det där "rocktecknet" och säga rock on för att sedan lämna mig i mitt chockade, men samtidigt imponerade, tillstånd.
Tobbe var en stor del i att vällen blev minnesvärd.

imorrn tar jag studenten, så jag skriver väl snart igen. Ska länka till en bättre/sämre/lika bra blogg snart iochmed att han länkade till mig Men inte än, snart. och då you´ll be the judge...

Tack