McDonalds - det är bara inte gott längre.

"Förlåt. Mitt namn är Plåt!"

Det är otroligt vad mycket saker som kan hända på två veckor utan att det just händer något.
Gatufesten var en av de bättre och gladare, från min sida iallafall.
En man med kryckor har det mycket lätt att slippa köa så länge han har en sorgsen uppsyn.
En man med kryckor har det enklare att bli bjuden på dryck.
En man med kryckor får oftare sitta... ...och ligga...
...om det nu inte hade vart så att det också (kanske) gör det enklare att träffa en vacker och trevlig tjej.

Herr Shloski sa sig komma upp och hälsa på för att besöka Gatufest tillsammans med vän, Daniel. Men min teori säger att han egentligen ville leva nära mig och de mina. För det gjorde han. Varken han eller vi ville att han skulle fara. Vi fick ett sommarbarn och han passade som ett tält på en sandstrand. Helt okej. Jag tror vi har en "Volver" i honom om Almodóvar skulle satt en rubrik på honom. Fast utan skumma sexuella inslag...
...hoppas jag.

GATUFESTEN´s bästa 1:
Söndag. Tidig morgon 04.15-30. Kusin Nisse och Jag var på väg hem.
Nisse, bitter och lite less, vill ha ragg.
Nisse ser ett sällskap, två snygga damer och en lönnfet skäggig karl iförd helgul mundering (shorts och t-shirt). Nisse tänker, "...där kan jag ju lätt glida in och bräcka en sån som honom på nån av de där två...". Så med lockigt hår, nytänd gnista och stort självförtroende glider Nils Henrik Jakobsson in i sälsskapet, lägger en hand på mannens axel och säger med silkeslen och lätt föraktfull röst...
Nisse:"Men vad fin du var då. Du ser ut som en liten kyckling!"
Han vänder sig leende mot tjejerna i hopp om ett glatt fnitter åt sin fyndighet. Men hela sällskapet ser på Nils med en extremt "ja-det var-ju-väldigt-roligt-din-jäkla-retard"-aktig blick.
Mannen (som jag för övrigt identifierat sen länge) säger...
Mange Schmidt: "Öh... ...jaha..."

Lång tystnad.

Nils inser sitt fatala nederlag och försöker så oberört som möjligt glida ur världens åsyn...

GATUFESTEN´s bästa 2: Utlåsta och väntandes på nycklar får en viss ung, snickrande Gårdtjärnsbo ett sprittande infall...

kkkkrrrrraaaaassssss..... sa det!

Den här helgen gick på tok. Helt och hållet.
Planen var att på fredag jobba till kl. 16, snabbdusch, ta mig till stan, åka Y-buss, spendera helg med samlade lumpen-grabbar i Stockholm och bo fint hos Antfolk.

Typ kl 14.55 (i fredags): Jag tänker; "Fan va skönt snart klart att fara!"

Kl 15.05 (typ): Erik och jag står och surrar vid trucken. Erik sitter i och jag står lutad mot den.

Ca 30 sekunder senare: Trucken rullar på något sätt fram 20cm.

Kl 23.30: Jag ligger på uppvaknandet på Sundsvalls sjukhus. De har just opererat å lagat 3 tår samt ett mosat fotblad. Jag är bedövad från midjan och neråt samt har en kateter inkörd i mitt urinrör, då jag varken kan känna mig kissnödig eller kissa själv.

Så helgen blev mycket sitta hemma och inte kunna göra någe särskilt. Jag kan hänga tvätt, det kan jag men jag når bara en lina så vikten blir lite snedfördelad.
Den 22:a ska jag in och ta bort stålstiften i foten. Det är långt dit.
Får se om det kommer att gå att kombinera gatufest med denna knasfot.

Jag är ju typ Moderaternas hatobjekt numero Uno. Jobba två veckor, sjukskriven 4 minst!
Men jag röstade förståss på sossarna också....

För övrigt så försöker jag fixa så att Zakolski som är på Sundsvallsbesök kanske kan bo i faster Lenas hus. Hon ä bortrest och jag är husvakt. Herr Polen har lovat att de kan hjälpa till på jordbruket. Han vet nog inte själv vad ett sådant löfte gör med en s.k. ledighet. men men han får skylla sig själv...

Jag ska börja credda folk mycket mer....