Quidquid latine dictum sit, altum viditur - "Allt som sägs på latin låter djupsinnigt"

Jajamen, så då satte de ut mig nånstans i skogen och jag skulle genomföra mitt ensamdygn i överlevnadskursen.
Med mig hade jag ryggsäcken, strumpor, vatten, värmejacka, handskar och ett kokkärl som jag suttit sönder och som nu var obrukbart.
Jag satte igång med att bygga mig ett vindskydd i maklig takt. Eftersom jag inte skulle ha annat att göra så gjorde jag det så långsamt som möjligt för att slippa sitta sysslolös senare.
Kl. 18.00 var det lika svart i skogen som Harald Blåtands tänder.
(D.v.s jättesvart. Det vara bara det att man benämnde svart som blå på den tiden.
Undrar vad man benämnde "blå" som. "Gul"? Omständigt...)

I varje fall så var det nu mörkt och jag stod där med ett halvfärdigt vindskydd och såg inte ens träden framför mig. Men jag fortsatte och efter tre timmar till var jag klar. 1 timme användes till att med ett panikartat grepp, uppklättrad på tre meters höjd bryta torra grenar från granar i mörkret. Resterande 2 timmar spenderade jag med att hitta tillbaka till mitt vindskydd.

Unggefär 21.30 hade jag fått upp en eld och tyckte att min situation var helt okej. Jag värmde stenar som jag sedan hade instoppade i armhålor och skrev för att hålla värmen.
Denna "stenidé" är en konst i temperaturbedömning. Jag har två brännblåsor i ljumsken som bevis...

När jag då sitter där. Ensam i skogen, två minusgrader kanske, en värmande elds sprakande är allt som hörs och man känner sig som ett med naturen. Det är då inte konstigt att jag börjar spekulera i om det inte är såhär Pappa Gud i Himmelen vill ha oss?
Se oss klara oss utan (extrema) besvär i den värld han skapat. Jag tror nog att det är så och förstår att det fortfarande finns en möjlighet i vår moderna värld att lämna allting, och som sagt vara ett med den natur vi allt mer trycker undan.
Jag känner frid i kroppen och tänker; "Här kan inte civilisationen nå mig..."

Då hör jag en svag melodi.
Jag lyssnar och inser att ljudet av låten "Fågeln Roger" ljuder genom skogen. Närmsta plutonskamrat är minst en kilometer bort men vinden ligger rätt och för denna avvart och inavelsvarelse i musikvärldens skräniga brunstläte till mig via en avlägsen Sony Walkman.
Den är inställd på "repeat"