Norgan (osäkert); "Osäkrar?"

Sitter för ovanlighetens skull och surfar vid en av Försvarets datorer. Det känns mysigt med fläkten som surrar, den roliga versionen av Internet Explorer (som någon lustig person döpt till "Vodka Explorer") och killen en bit bort med långt blont hår i en bena.
Han snörvlar och nynnar för sig själv där borta.

Jag tror det antingen är ledmotivet till Rederiet eller Bokstund. Det är svårt att höra.
Bokstund var det där barnprogrammet när två större killar och en liten sätter sig på en flygande matta tillsammans med en koffert full av böcker men de får inte plats så den lille och kofferten sparkas av och de stora killarna far iväg på mattan med böckerna. Då tar den lille killen och sätter sig i kofferten och far iväg i denna.

Detta är ju självklart inte juste av de större pojkarna. Och många tycker säkert att de bord låta lill-killen flyga me på mattan någon gång. Men, NEJ! Varje gång far de ifrån honom så att han får åka unken koffert istället.

Frågar du mig ska de straffas hårt och skoningslöst enligt inkapaciteringsteorin. Den bygger på den oemotsägliga förutsättningen att en brottsling bakom lås och bom inte kan begå vidare taskigheter, i varje fall inte utanför murarna för densammes fängelse där vi antar att lill-killen har sitt hem (och numera fristad för mattfärder i alla väderstreck). Om de inte har några fler skumraskaffärs-kompisar på utsidan som fortfarande går fria och kan utföra djäkelskap. Då ska de också låsas in.

Denna teori (inkapaciteringsteorin) ligger till stor grund för påföljdssystemen i många amerikanska delstater och leder ofta i praktiken till en stor andel mycket långa fängelsestraff eftersom de kan döma en för 20 olika brott á 5-15 år i kurran samtidigt vilket i slutändan blir en sisodär 150-200 år.
I Svea Rike döms man ju endast för det brott som ger högst straff. Inkapacitering kan även berättiga straff som dödsstraff och stympning. Riktigt hur vet jag inte. Men inte ska de stor killarna sitta 200 sköna år med alla sina lemmar i behåll. Nänä...

Annars gillade jag Bokstunds inledningsnutt. Den gick ungefär så här:

Dede-deoow dede-deow dedededededeoow,
Dede-deoow dede-deow de-de-dede-deoow,

Dede-deoow dede-deow dedededededeoow,
Dede-deoow dede-deow de-de-dede-deoow,

DEOW-dede DEOW-dede dede-de-dedede
DEOW-dede DEOW-dede dede -- de

Och sen tog man det från början igen. Klämmig låt.

Borde egentligen ut och springa nu men vi får se vad det blir med det. Ska nog vika ihop min tvätt först.
I övrigt dedikerar jag denna till Mastodontfilms-Norgan. Han har tyvärr lämnat oss men vi vet alla vad ett avbrott innebär...