"...om hon haft en kniv skulle hon använt den."

Jag installerade "Sitemeter" på den här sidan (se här till höger, rubruk;"bubo bubo" (berguv på latin)) senast jag skrev något. För att på så sätt ha lite koll på hur många man når ut till med sina visdomsord av varierad kaliber, kvalitet och räckvidd. Det visar sig att jag har en hyfsat stabil läsarkrets på ca 6-7 besökare om dan.

Jag vet inte hur mycket folk ni har som besöker era bloggar men jag känner mig rätt peppad av dessa 7 personer som tittar in då och då för att se om det hänt mig något.

Så, vad har jag gjort den senaste tiden? Jo. Jag har stirrat på den här:

Vi har nämligen tagit i första skörden för i år och jag fick äran att i år slå det kommande vinterfodret. När du gör det så måste du med jämna mellanrumm vrida dig om i traktorsätet och konstatera att det lilla hålet ligger lite lägre än vad det gör på bilden. Då ligger den stora maskinen rätt och du kan sätta dig tillrätta igen.

Ja så ska du göra med ungefär 30 sekunders mellanrum men iochmed att jag är lite nervös för att köra sönder något så gjorde jag det med en intervall på ca 10 sekunder.

För att man ska orka med att köra en längre stund så hade jag även på mig ett par hörselkåpor med radio i. Grejen var att det är lite glapp i just det par jag använde. Så om jag vred huvudet lite för snabbt åt höger (det håll jag just vände mig åt för att kontrollera hålet) då försvann ljudet och jag var tvungen att knycka med huvet hårt åt vänster istället för att det skulle komma tillbaka.

Summan av dessa förutsättningar var att jag med 10 sekunders mellanrum vred mig om 180 grader i förarsätet och skakade sedan furiöst på huvudet. Det såg och kändes rätt lustigt ut just då men idag sitter jag med en nackspärr som skulle fått något som aldrig gråter att gråta hela tiden för att tala klarspråk. Och det är inte alls roligt. så tråkigt, så tråkigt äre. För nacken.

Jag var även toastmaster på en 50-årsfest på midsommaren som var. En ny upplevelse för mig.

Jag tyckte att jag skötte mig rätt bra men jag gjorde nog ett gravt fel.

Det hade förklarats för mig att jag skulle ansvara lite för att allsången kom igång. Detta redogjordes även för gästerna. Ganska tidigt kom det då en dam med onämnt namn och säger:

"Ja, hej. Jo nu tycker jag att vi sjunger den här (sjösala vals). Det behövs sång för det blir så tyst annars."

Ja jag tänkte väl att det var väl bra att vi kom igång. Så jag pålyste detta och "Sjösala Vals" avverkades. "Fint" tänkte jag. då kan jag lugna ner mig lite med det ett tag. Men det tar inte fem minuter innan samma dam kommer åter igen och säger:

"Ja, hej. Jo nu tycker jag att vi sjunger den här ("nummerlåten"). Vi måste sjunga för det blir så tyst annars."

Nu tyckte jag hon var lite snabb på och jag brde ju ha satt stopp redan här och sagt att det var för snart på. Det var ju inte alls tyst. Folk hade ju kommit igång och satt och pratade med varann för fullt. Men men en låt till kan väl bara vara till nytta. så "nummerlåten" sjöngs och stämmningen var på topp.

Men mycket snart så kom Hon igen.

"Ja, hej. Jo nu tycker jag att vi sjunger den här (När gäddorna leker...). nu sjunger vi för det blir så tyst annars."

Nu blev jag lite fundersam. Stämmningen vid hennes ord var kanske inte den bästa, men jag hade börjat få känslan att om jag suttit vid samma bord som henne hade jag nog hellre suttit tyst jag med. Men jag hade inte sagt nej förut och jag tänkte åter igen att en sång kan ju inte göra någon ledsen. så vi sjöng. Men nu märkte jag att vissa såg lite besvärade ut för de frekventa avbrotten i samtalen.

Hon fortsatte komma med samma kommentar, och jag lät det sjungas så mycket att... ...ja, det sjöngs väldigt mycket. När hon kom för femte gången på en kvart och vi avverkat hela sånghäftet innan en timme gått av festen så var jag tvungen att agera.

"Nä men nu får vi vänta lite. folk vill ju kunna prata också. Vi tar den om..."

Jag tystnade ganska tvärt. Blicken damen såg på mig med var väldigt skrämmande. Hon sa inget men jag var säker på att om hon haft en kniv skulle hon använt den. Jag fortsatte förklara med snäll och pedagogisk röst att vi kanske skulle vänta lite.

Hon gick därifrån utan ett ord och kom inte tillbaka.