Hijo de puta...

Inlägg nr. 2, vad har hänt sen sist?
Jag var i spanien i 8 dar för att spä på mina spansakunskaper. Och jag lärde mig massor, efter en vecka pratade jag spanska som aldrig förr. Jag förde timmeslånga diskussioner på den lokala dialekten "Andaluc/z/", inte hundra på stavningen där. Men här kommer en första redogörelse för resan.

Manuel. "Min Kompis"
Manuel var och hälsa på mig i Sverige med sin skola för några veckor sen. Han hade kul och bodde hos mig. Nu skulle jag göra likadant besök. Han är en underlig prick. Han sörplar när han dricker och det är kanske drickandet som är hans mest underliga del. Han dricker jämt. Vatten, juice, trocadero what so ever. Han kissade följdaktligen väldigt mycket också. Men jag förstod att han gillade att inta vätskor oralt. T.ex. vid frukosten. Du satt och pratade med manuel och framför honom står ett glas med juice(apelsin).

Jag: "Hur var det på Norra igår?"
Manuel: "Jo, det var..."

Manuel blir tyst och sneglar på glaset med juice i någon sekund och grabbar sen tag i det.
Han för det till munnen långsamt och tar en lång sörplande klunk.
Han ställer ner glaset (fortfarande stirrande på det)
Jag tror att han ska svara men efter kanske tre sekunder tar han åter igen tag i glaset och drar en till långsamt sörplande klunk. Han ställer ner det och tittar på mig, som för att med blicken säga; Jävlar du vad skönt det att dricka lite. Ytterligare fyra-fem sekunder går och sen tar han en slutgiltig jätteklunk och tömmer glaset och avslutar med ett jätte "aaahhhh" när han sätter ifrån sig glaset.

Manuel: "...kul. vi bakade bröd" säger han och avslutar meningen.

Detta upprepades flera gånger den veckan. Jag satt mest tyst och försökte förstå varför han gjorde ett avbrott på en halv minut under ett svar som skulle ta honom fem sekunder.
Men han är trevlig. Sover i randig pyjamas. Luktar AXE. Men vi gillar honom för han kan rätt bra engelska. Men jag undrade hur han skulle vara som en värd...

Manuels familj,1: " Den Ömma Moderns Skratt"
Jag bodde alltså de fyra första dagana hos Manuel och hans mamma i Malagá. hans mamma såg ut som en knarkare. Men hon var trevlig, hade lite sådär "tourettes"-skratt, inte säker på stavningen där heller. Det är svårt att vara rolig på spanska, särskilt eftersom det var de första dagarna jag bodde och min spanska satt inte riktigt. Så det var ofta en paus på en sådär fem sek då jag var tvungen att le för att visa "det är på skoj". Då skrattade hon. kanske åt skämtet, kanske åt mig, var inte säker på det heller. Hon skrattade som Mozart i "Amadeus", det var inte behagligt men jag var nöjd med det lilla jag fick. Känns skönare med en knarkar-moder som skrattar än en som ser arg ut. Ska återigen understryka att hon inte tog droger, det tror jag iallafall inte. Hon var sund i hyn och det har jag hört att riktiga knarkare inte är. Men jag fortsatte skämta så gott det gick, och hon skrattade nästan varje gång

Manuels familj,2: "Frukosten"
nder min vistelse hos Manuel har jag slagit rekord i att äta mycket av saker jag inte tyckte om. De äter vanligtvis inte en ordentlig frukost i hemmet i Spanien, men Manuel hade sagt att man gjorde det i Sverige så varje morgon fanns det ett försök på svensk frukost framdukat. Det var två mackor, och det var väl normalt, men inge smör, tjocka små skivor av någon söt korv. Det fanns också någon röd geléaktigt fruktkött som jag aldrig riktigt förstod vad det var. Men det mesta smakade rätt illa men jag mumsa minsann i mig allt jag fick. Modern hade ju ändå ansträngt sig för mig och då äter man och ler tamej tusan. Tack vare min goda uppfostran fick jag med mig ett kilo av den röda fruktgeggan när vi på torsdagen for vidare till Anteqera. jag tackade så hjärtligt och sa att det här skulle jag det här minsann skulle gå åt fort. Det gjorde det också, jag slängde ut det genom bussfönstret 3 mil längra bort...

Fortsättning följer...