Hälsa från mig

Dagligen brukar jag smälla upp min dator och först kolla mail sen facebook sen aftonbladet. Då brukar jag, scrollandes igenom nyheterna, komma på en bra eller rolig idé till ett blogginlägg."Haha" tänker jag "det där kan jag skriva om så att det inte blir så långt mellan inläggen!" och jag känner mig glad för idag, då, då kommer det bli nåt.
Så glad i hågen ska jag bara titta vidare på de bloggar och hemsidor som jag följer, det är några stycken och kan väl ta mellan 10-40 minuter och sen så kommer jag till min blogg och då, då....      ...är det väck.
"Ajajaj" tänker jag "vad var det nu jag hade en idé om, jag är säker på att jag hade något för en stund sen."
Så jag försöker följa min rutin baklänges för att åter igen hitta stoffet för min idé men det funkar inte.
Så det blev inget den dagen heller. Suck och förzinkad järnspik.

Och detta hände nu igen, så jag tänkte att nu när jag ändå är här så får jag ju fylla upp med "Historian om: Varför det blev inget". Så de va de de....

I övrigt om ni vill roa er själv nån gång så kan ni ju, när ni ser en film (exempelvis I Heart Huckabees), helt plötsligt säga till den ni tittar med:

Du: -Var med här nu, kolla nu trädet som kommer in i bakrunden.
Kompis: -Okej...
Du: - Där! Ser du trädet där, bredvid den blå bilen bakom Mark Wahlberg?
Kompis: - Ja.

Mjölkhämtare som man hämtar mjölk i

Du: - Där! Där växte jag upp.

Det kan bli kul, åtminstone för dig

Jag drack även mjölk direkt ur tetran alldeles nyss. Det ger mig en väldigt stark "nu har jag flyttat hemifrån"-känsla. Inte för att jag inte fick göra det när jag bodde hemma, utan för att jag då aldrig var stark nog att orka göra det med 3-liters mjölkhämtaren.

Och jag var ung med fasta steg på jorden.
Jag levde fritt bland träd och vilda djur
och som i lera formade jag orden
och rent var hjärtat som de kommo ur.

Och lilla bäcken mot älven rinner
och älven rinner mot stora hav.
Och aldrig någonsin mer du finner
var lilla bäcken blev av.