Idag så kunde man under större delen av dan se en traktor som skumpade upp och ner över åkrarna i den lilla byn Gårdtjärn ca 2 mil utanför Sundsvall. Det svänger och kränger och solen sken från en himmel med så kallad växlande molnighet. I hytten på traktorn satt jag i mer eller mindre lika stor del av dan. Det hände ibland att jag stannade upp, klev ur traktorn och pratade med Albin men annars satt jag i traktorn.
I den hytten under den här dagen funderade jag en gång på varför jag tycker om kor. Vad är det i dessa djur som jag finner tilltalande och en varm känsla för?
Efter lite funderande så lyckades jag formulera ett svar.
Jag tror det är för att kor är ödmjuka. De är stora och starka och kan med relativ lätthet spöa en människa om det skulle behövas. Men det gör de inte. Om man är snäll och försiktig och tar det långsamt med en ko så gör de som man vill. Oftast utan bråk. Kon är som en mamma som i lugnt och stilla mak gör det du tjatar på dom att göra så länge du ber artigt med tålamod, kon uppfostrar dig kan man säga. Uppfostrar dig i att be snäll och om du blir otålig och börjar springa och skrika då säger kon;
"Nej. Du måste be lugnt och snällt annars kommer ingen vilja göra som du ber dom om. Och om du finner det så svårt att be snällt så år jag härifrån tills du lugnat ner dig,"
Och så går de helt sonika iväg för att du betett dig illa.
Så där är det svar jag kom fram till lite utbroderat. Kor är ödmjuka och opretantiösa. De har inga problem i att du bestämmer bara du gör det på ett juste sätt. Kor lär dig leda snällt.
Heja kossan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar