....sååå...
...därja! Ja. Så... ...nuså är jag klar. Ja jag skulle bara...
...göra en grej men nu kan jag fortsätta skriva.
Så var var jag nånstans? Ja, just det. Här.
Ja det är ju val snart. Jag kanske sa det i mitt tidigare inlägg...
...gjorde jag inte det? Nähä? Jamen det är det iallafall.
Och det är ju både hit och dit och höger och vänster hur man ska rösta. Kanske framförallt höger, eller vänster.
Jag tycker det är kul med det intresse som alla ändå har för valet. Alla tycker ju nåt.
Dock tycker jag inte om hur arg folk kan bli på partiledarna. Att man inte röstar på Vänstern för att Lasse Ohly vägrar ha slips, eller Moderaterna för att Fredrik Reinfeldt ser ut som en ledsen hundvalp när han pratar.
Men framförallt tycker jag synd om Mona Sahlin.
Hennes Toblerone-affär, hennes obetalda P-böter m.m. det ligger henne riktigt till last i hela svenska folkets medvetenhet.
Jag vet inte alls hur de situationerna uppkom för denna partiledare. Hur hon liksom fick till dessa små skandaler som blev så hårt förkbippade med henne. Var det bara "bråttom-bråttom"-vardagen, slarv, otur eller kanske bara ren "äsch-vad-spelar-det-för-roll"-tanken.
För jag förstår dom som lyssnar på Mona och liksom automatiskt i bakhuvet hör alternativa formuleringar, till exempel som:
"Vi rödgröna tycker att skattepengar till statskassan är bra så vi gemensamt kan investera i... TOBLERONE" tänker dom då.
Jag försöker själv bortse från det. Men visst är det ett faktum att det har hänt.
Dock så spelar det ju ingen roll. Eller det borde inte spela någon roll.
Välviljan i mig ger henne utan omsvep den chans hon förtjänar. För jag kan bara se till mig själv. Det räcker som skäl för mig att lyssna på hennes politiska visioner utan att jag ska omkullknuffa argumenten med att hon gjort ett fel tidigare.
För folk gör om och gör ofta rätt.
Det fick jag mig en påminnare om när Annica Östberg sommarpratade...
Detta gäller alla partiledare. Jag tror inte någon har en ond, elak plan bakom sin ideologi. Jag tror faktiskt att alla försöker göra sitt för att förbättra Sverige. T.o.m. Jimmie Åkesson... ...mer eller mindre.
Men som sagt så får man granska det man ser med det blida ögat, men tolka det man hör med det kritiska örat. Det kanske är en bra balans. Politik före person, det är min paroll.
Det är lite som när man var liten och lekte i sandlådan. Någon låtsades ha polkagristräd för att de som bodde i sandstaden skulle bli glada. Men det var dumt sa en annan för om det regnar blir träden kladdiga och äckliga. Den andre byggde istället en jättestad med en massa små hus. Men de gick inge bra det heller för det blev alltid att nån klev på dom.
Allas ideer var bäst medans alla andra var sämst.
Så kan det va.
...sen fanns det ju den som inte ville att någon fler skulle få komma öch leka i sandlådan.
"Bara vi som är här! De bara förstör!" sa den personen kanske.
Det var elakt och orättvist tyckt kan jag tycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar