Nu är det fan höst.

Efter sommaren kommer hösten.
Inge konstigt i det, lika normalt som solsken efter regn. Eller att om man är glad så blir man så småningom ledsen.
På hösten blir många ledsnare än vad de var på sommaren. Då var det ljust och varmt och grillad korv. På hösten blir det mörkt, kallt och djupfrysta fiskpinnar på utrotningshotad torsk.

Jag brukar dock vara den som går runt och pekar ut det fina med hösten. Hur frisk luften är, hur träden strålar av färgprakt och hur gott fisk kan var med lite sås till.
Jag låter inte höstens negativa aspekter komma mig nära. Jag ignorerar dom och fokuserar på det fina. Jag är en optimist. Jag ser det positiva. Jag är den som brukar vara glad även under hösten.

Nu är det höst.
Jag har i vanlig ordning försökt titta på det fina och förtränga det hemska.
Tidigare höstar har det gjort så att jag mår bättre.
Men med tillräcklig föträngning så kryper det hemska, fula och det du är mest rädd för in innanför skinnet på dig till slut.

Jag står nu här och fattar inte vad som hände.

Jag såg ju på vackra saker. Försökte mitt bästa på att vara glad och få andra att må likadant.
Men jag inser nu att medan jag stirrade mig blind på färgprakt så missa jag att bena ut vissa frågetecken. Frågetecknen växte. Blev till problem. Blev till problem som jag inte såg eller ville bry mig om, förträngda problem.
Och även om jag frågade om det fanns några problem, så sa ingen nåt. Man trodde att då skulle jag nog bli ledsen, där där jag stod och såg det vackra och trodde att det var det enda jag behövde bry mig om.

Helt plötsligt sa någon bara... "jag vet inte..."
Sen satt jag där.
Förvånad.
Ledsen.
Tom och oförstående.

Jag har bestämt mig för att lösa problemen. För även om de inte är mina så drabbar de det vackra som jag älskar. Men hösten miste lite av sin fägring.
Träden är fortfarande lika vackra.
Luften lika frisk.
Men nu kan jag bara stirra på problemen, och vara olycklig med dom...

Sommaren och blommorna må vara borta...
...men snälla låt mig behålla "my sweet honey bee".

Nu är det fan höst.... ...även för mig.