18 nov. 2007

Snart klar nu.
Ska bara göra sista passet imorrn så får man fara hem över resten av veckan sen.
Ska bli skönt. Det blir nog lite höbuntning med mera.


Det har vare en lugn tid i huvudstaden. Igår natt kom en kille på vingliga ben och försökte ta sig över den låsta grinden. Jag sa åt honom att det inte gick för sig och skicka honom runt den istället.
Han kom tillbaka 2 gånger till under det passet. Jag trodde han skoja med mig den tredje gången men han verkade uppriktigt förvånad, varje gång, över hur han kunde ha kommit tillbaka till mig. Men glad i hågen fortsatte han vidare och om han återvände ännu en gång förtäljer inte historien...

Var hemma 19 timmar på Farbror Svens begravning.
Allas vår bästa kompis är borta nu.
En person som alltid tyckte att det jag hade att berätta var intressant och verkligen lyssnat på mig. En person som var en stor förebild för mig och garanterat för alla oss som växt upp kring honom.
Och jag känner verkligen hur mycket jag kommer att sakna honom. Men Farbror Sven har gjort det lätt för oss att minnas honom. Minnena från sommardegarna vid kvarna och forsen och hans enorma glädje som smittade av sig. De är med blandade känslor av lycka och sorg man tänker tillbaka på de minnen man har.
Det kommer ta ett tag att smälta.
Vila i frid, kompis. Och tack för allt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Beklagar sorgen, hoppas han fick leva ett minnesvärt liv. Han låter enligt din beskrivning som en väldigt fin människa!

NickelKickel sa...

Yo! Snart är du väl hemma. Själv är jag i mitt andra hem och funderar på barnaga.