Det går att ha roligt utan asfalt

På ålderns höst

2012-01-26T17:21:00.000+01:00

Jag har över jul och nyår tränat upp det som kommer att bli mitt pensionärsskrik.
Det är det skrik som kommer eka från mitt rum genom ålderdomshemmets korridorer i avsikt att pocka på personalens uppmärksamhet. Eller jag kommer nog egentligen använda det lite närsomhelst bara för att få in någon form av sällskap på rummet och då gör det inget att personerna som kommer in är irriterade över oväsendet.

Och vill de att jag ska använda ringklockan så skyller jag på demensen när jag glömmer. För målet med pensionärsskriket ska vara att på ett oignoreringsbart sätt antingen tvinga folk att komma och stilla mina behov eller att skrämma iväg dem när de är i vägen.

Träna själva hemma för det kan vara väldigt användbart när Carema tar ansvaret över er. Lyssna och försök hitta er egen variant (OBS. har även märkt att detta fungerar för att få sin vilja igenom i ett samboförhållande).

Tankar runt Kjell Höglunds lansering på Spotify

2011-12-15T23:12:00.000+01:00

Fundering 1.
Hartassar bringar lycka, ett bevis på det är ju hur harpalten tvingas hoppa runt på sina blodiga benstumpar när de inte längre har en hartass.

Fundering 2.
Vad är skillnaden mellan "laddar" och "buffrar".

Fundering 3.
Är det fritt att ta på sig språkrörsrollen för vilken orepresenterad part i samhället som helst? Kan jag ta på mig språkrörsrollen för kvastfeningarna om ingen annan gjort det. För det är ju bättre än inget.

Det är inte kul att vara utan hartassar

Funderar även på att inom kort avsluta skägg-listan. Spänning!

Limericks in ord and bild

2011-12-02T19:01:00.001+01:00

Ibland när man inte har motivation eller något att göra så kan man hitta på en limerick och måla passande bild.
Detta är fredagens alster: (OBS. läs bildtext ifall min handstil inte är er behjälplig)


Det var en giraff från Botswana, som hade lagt till sig med en ful vana att på varje schimpans bita i dess svans och skriket hördes ända till Ghana

Den välutrustade noshörningen Plupp
gillade inte att leka i grupp
att vinna i kurragömma
det kunde han glömma
för ständigt stack hornet upp

Okej jag veta att "Botswana" och "vana" redan använts men men...

En fläskig flodhäst från Botswana
fick sluta med sin älskade vana
för när vikten gick opp
så satte man stopp
för hans åkande i rutschkana

Hälsa från mig

2011-11-23T23:20:00.001+01:00

Dagligen brukar jag smälla upp min dator och först kolla mail sen facebook sen aftonbladet. Då brukar jag, scrollandes igenom nyheterna, komma på en bra eller rolig idé till ett blogginlägg."Haha" tänker jag "det där kan jag skriva om så att det inte blir så långt mellan inläggen!" och jag känner mig glad för idag, då, då kommer det bli nåt.
Så glad i hågen ska jag bara titta vidare på de bloggar och hemsidor som jag följer, det är några stycken och kan väl ta mellan 10-40 minuter och sen så kommer jag till min blogg och då, då.... ...är det väck.
"Ajajaj" tänker jag "vad var det nu jag hade en idé om, jag är säker på att jag hade något för en stund sen."
Så jag försöker följa min rutin baklänges för att åter igen hitta stoffet för min idé men det funkar inte.
Så det blev inget den dagen heller. Suck och förzinkad järnspik.

Och detta hände nu igen, så jag tänkte att nu när jag ändå är här så får jag ju fylla upp med "Historian om: Varför det blev inget". Så de va de de....

I övrigt om ni vill roa er själv nån gång så kan ni ju, när ni ser en film (exempelvis I Heart Huckabees), helt plötsligt säga till den ni tittar med:

Du: -Var med här nu, kolla nu trädet som kommer in i bakrunden.
Kompis: -Okej...
Du: - Där! Ser du trädet där, bredvid den blå bilen bakom Mark Wahlberg?
Kompis: - Ja.

Mjölkhämtare som man hämtar mjölk i

Du: - Där! Där växte jag upp.

Det kan bli kul, åtminstone för dig

Jag drack även mjölk direkt ur tetran alldeles nyss. Det ger mig en väldigt stark "nu har jag flyttat hemifrån"-känsla. Inte för att jag inte fick göra det när jag bodde hemma, utan för att jag då aldrig var stark nog att orka göra det med 3-liters mjölkhämtaren.

Och jag var ung med fasta steg på jorden.
Jag levde fritt bland träd och vilda djur
och som i lera formade jag orden
och rent var hjärtat som de kommo ur.

Och lilla bäcken mot älven rinner
och älven rinner mot stora hav.
Och aldrig någonsin mer du finner
var lilla bäcken blev av.

"Känd Journalist i Blåsväder! sid 6,7,8 och 13"

2011-11-08T21:54:00.000+01:00

Om ni tittar här så kommer ni se ett blogginlägg där Mange visar en bild, med vilken han replikerade en mms-dialog med. Öppenhjärtligt kan tyckas.

Men(!) han visar inte sanningen, eller rättare sagt bilden, i sin helhet.

Långa och avancerade kurser i ett program som mediamänniskor kallar "Fotoshop" har gett honom kunskaper om hur man använder ett verktyg som tydligen kallas att "beskära en bild". På detta vis har han på något vis manipulerat bilden att utelämna det han inte ansåg önskvärt... jag tycker det är ett vidrigt sätt att använda den här högteknologiska tekniken på.

Men jag betackar mig dessa svekfulla nymodigheter och arbetar bara med det orörda material som dåtidens teknik ger mig.
Därför kan jag som enda blogg i världen ge er...

"Bilden På Mange - The Whole Story"!!


Kastar ljusboll, sen blir allt frid.

O.B.S. notera de spontant slängda kalsongerna som ligger på sängen...

Jeremy Irons v:s Jim Cummings

2011-11-02T16:52:00.003+01:00

Jeremy Irons prisas fast han bara sjunger hälften

Återigen bara ett snabbt inlägg, jag vet inte om detta är allmänt vedertagen information men jag har lust att sprida den vidare.

Jag tror att alla människor i hela världen, i varje land, i varje stad, i varje hus, i varje rum, i varje hörn och varje bräda tappar innebörden av ordet varje när man säger varje många gånger.

Jim Cummings får sjunga resten och ha stor panna

Men de har nog också sett Disney´s Lejonkungen.
I den engelska versionen gör Jeremy Irons rösten till Scar.
Han har ett solonummer i låten "Be prepared". Kanonlåt.
Men det roliga är att Jeremy Irons sjunger hela låten ända tills han sjungskriker "You won't get a sniff without me". Efter det så byter de sångare till Jim Cummings. Har ingen aning om varför men så är det. Man hör en liten liten ändring i rösten men annars går det nästan obemärkt förbi. Ytterst konstigt, men credd till Jim Cummings som gör en sådan fantastisk imitation av Jeremy Irons.

Vill ni lyssna själva? Elaka Lejon

Orup sez:

2011-10-29T10:52:00.000+02:00

Hej hej.
Har inte skrivit något på ett tag av få och starka skäl, men tänkte bara flika in med en grej.

Ni som nu får ställa in er resa till Thailand pga översvämmningarna där och står vid gaten och ropar: "Det här är ju MAXIMAL otur alltså!"

Tänk ett varv till gällande vad som kan vara "maximal otur", eller ännu bättre fråga en thailändare om det.

Hello, is it me you're looking for?
'Cause I wonder where you are
And I wonder what you do
Are you somewhere feeling lonely, men jag har bara... ....regn hos mig

Top 3 roliga killar i EMD

2011-09-22T20:28:00.001+02:00

Nummer 3.) Mattias.

Han är så himla kul!

Nummer 2.) Danny

Han är också kul t.o.m. lite roligare än Mattias!

Nummer 1.) Erik

Nä jag dööör. Ja Erik tar fasen i mig priset. Jäklar vilket gäng! Vilka KILLAR!

EMD alltså :D HURRA!

Istället för snyggt och prydligt

2011-09-19T22:43:00.000+02:00

Idag har jag varit till viss del disciplinerad.
Jag skulle läsa, låt mig se... 18+42, 60 sidor i två böcker samt skriva ner en massa anteckningar snyggt och prydligt. Jag har läst 18+31 dvs. 49 sidor och inte skrivit ner något snyggt och prydligt. Så delvis disciplinerat.
Eller så är det så att man antingen är disciplinerad eller inte. Har jag bara halvgjort det jag skulle så är jag odisciplinerad.

Och begreppet disciplin tar ju ingen hänsyn till orsakerna att jag inte läst färdigt. Bara för att jag blir trött i huvudet och har svårt att hålla koncentrationen upp över 60 sidor så kan ju inte ordet disciplin ändra sin inneboende betydelse. Då ställer jag ju krav på disciplinen som den inte kan leva upp till, men likväl ställer den krav på mig om jag ska få kalla mig det den är.

Jag funderade över hur lite konstigt det var det här med att läsa.
För det vi gör är ju att titta på ett tecken som kan se ut såhär; F, och då gör vi ljudet "eff " med munnen.
Sen kommer ett tecken som ser ut såhär; Ö, och då låter vi "ööö" med munnen, och sen ser vi ett "ell"-tecken.
Så säger vi FÖL. Och så håller vi på. Fast vi säger alla ljud tyst i huvudet istället och så blir vi glada eller ledsna eller arga på det som händer i texten beroende på hur alla ljudtecken sitter ihop och vad vi gör av det.

Komplicerat. Och nu när jag skriver så gör jag samma sak fast baklänges. Då börjar jag med att vara glad eller ledsen eller arg och sen när vi gått hela kedjan tillbaka till dig igen så kanske också du blir glad ledsen eller arg.
Jag hoppas du är glad i alla fall. Möjligtvis en gnutta oförstående och uttråkad. Du kanske inte ens läser klart det här.
Det gör ingenting. För det blev en ganska lång text och jag lägger inte så stor vikt vid det här med disciplinen.

På Alla Stämmmor: jag

2011-09-18T22:50:00.001+02:00

Med begränsad teknik (Audacity Free och Windows Live Movie Maker) och idéer att uttrycka det i skrift, söker jag nya medier att säga vad jag vill göra på tisdag. Allt behöver inte vara bra och jätteroligt...

2011-08-25T14:42:00.002+02:00

Så fort jag hör ordet "genus" så tänker jag på det betydelsemässigt vitt skilda ordet "anus".
Det är fånigt och infantilt, jag vet, men det gör att jag har svårt att delta i genusdebatten på allvar.
Inte för att jag tycker den är av ringa betydelse, jag tycker den är viktig.
Men när den förs på tal så blir det "anusdebatten" i mitt huvud.
Vilket gör att jag börjar fundera på hur en sådan debatt skulle kunna se ut...
...och då blir jag fnissig och måste gå ut en stund.

Jag + Timrå Kommun = ?

2011-08-22T18:31:00.000+02:00

Fick ett brev på posten idag med Timrå Kommuns sigill på
Nyfiket och fundersamt öppnar jag det och ut trillar en biobiljett med budskapet; "En viktig relation kräver bra underhållning. Mycket nöje!"

Inget mer. Inget förklarande brev eller reklam eller någonting. Bara biobiljetten.

Jag har mig veteligen inte påbörjat en relation med Timrå Kommun. Men Timrå Kommun verkar ha gjort det med mig men låtit bli att informera om det.
Jag hade en stalker en gång under gymnasietiden. Det var inge kul. Börjar ana likartade ugglor i mossen.
Visst uppskattar jag ett biobesök men jag ska vara ärlig med dig Timrå Kommun, om du nu läser detta, jag kommer inte känna för dig på det sättet.

Jag avvaktar nu ett tag. Timrå Kommun kanske förväntar sig att jag gör något tillbaka nu så om jag låter bli så kanske relationen avtar av sig själv. Och jag tänker inte svara när hon ringer.

SNAVA

2011-07-20T18:24:00.000+02:00

Om man tittar på det här tillräckligt många gånger så tappar ordet "snava" sin betydelse.

Det är kult.

Top 10 Skägg Genom Tiderna

2011-07-08T12:09:00.000+02:00

2.) Leo Tolstoj

När jag googlade bilder på Tolstoj så fick jag massor av träffar. Och på de allra flesta så bar Leo skägg. Och jag försökte förstå mig på skägget, närma mig det, förstå viljan bakom. Men det var svårt. "Snårigt" är väl rätt ord.

Den enda teori jag kom fram till var att han hade skägget för att bli skitig och svettig. Leo (ja eller "Lev" om det nu är någon som tänker på det) var ju en adelsman med mycket pengar i familjen och som ärvde ett stort gods med många anställda. Men han vantrivdes i den rollen som överklass och var därför alltid med i arbetena på fälten och gick klädd som en vanlig bonde. I slutet av sitt liv lämnade han t.o.m. familjen och allt han ägde för att leva ensam och egendomslös. Då tänkte jag, aha. Det var kanske därför han hade skägget, så att det lättare blev tovigt, skitigt och svettigt. På så sätt kommer han ännu längre ifrån den renrakade överheten.

Jag funderade på det ett tag.

Nä, det är för oklart. Jag bestämde mig för att strunta i orsaker och skäl och helt enkelt bara njuta av en man vars enda ägodel han behöll hela livet var sitt skägg.

Form och Hudfärg

2011-06-23T23:03:00.000+02:00

Artisten Chris Browns nakna framsida med tillhörande könsorgan finns att beskåda på internätet.

Det är tydligen en bild han skickade till en gammal flickvän som läckt ut och jag har otroligt svårt att säga om bilden är smickrande eller ej.
.
Chris snopp är ju inte konstig på det sättet att den har någon knepig utväxt, födelsemärke eller hår för långt ut mot toppen.
Men jag tycker den ser lite konstig ut.

Jag har ju sett ganska många penisar. Min egen såklart. Sen har vi alla dem otaliga som tvättats och tvagats i alla de duschutrymmen jag delat med andra män genom åren. Och de kommer ju som ni kanske vet i alla möjliga former och färger och peruker,

Men jag har inte sett den här "dragkrok som givit upp"-formen tidigare.

Jag förstår ju förstås att varje kille som tar en sådan här bild på sig själv, vidtar de åtgärder som behövs för att fotografiet ska bli så smickrande som möjligt. Men just den här penisformen tycker jag verkar svåruppnåelig...

Kan förstå att Rihanna under deras tid tillsammans fick välja sina ord rätt när detta diskuterades.
Kan ju vara känsligt det där.

R: "Nämen oj! Vilken avlång penis du har..."
C.B: "Ja, men den är grov..."
R: "Nja, det tycker jag inte... ...eller jag menar..."
C.B: "Nä nu djä-...."

Sex i staden för kvinnor och män

2011-06-04T17:56:00.000+02:00

Jag har inte många övertygelser i livet. Knappt någon. Ganska många undertyglar och en del mmm(det-stämmer-nog)edeltygelser, men som sagt ytterst få saker som jag betraktar som självklart.
Men det är min fulla övertygelse att alla som gett det en ärlig chans gillar Sex and the City-serien.

Jag kom i kontakt med den på allvar då jag träffade min flickvän Amanda, som dedikerat införskaffade samtliga säsonger på DVD.
Serien är kanon. En snuskig, kvinnlig och mer lättbegriplig version av Seinfeldt. Jag kan t.o.m våga mig på att säga att det är en av de bästa serierna som nånsin gjorts, och i avseendet att skildra relationer så är det nog den bästa. Det finns säkert många som låtsas att serien är för vulgär och skränig för dom och klagar på att den visar situationer som aldrig skulle existera i verkligheten. Det anser jag vara en "pretto"-attityd och ett synsätt som visar att de inte ens försökt förstå serien. SATC visar vardagssituationer som de skruvar ett extra varv till. Det gör det både underhållande och lätt att komma ihåg, vilket i sin tur gör det enklare att relatera till. För ska du tala till många krävs ett tydligt bildspråk.

Jag tänkte köra en snabb genomgång med mina tankar om de 4 huvudkaraktärerna.

Miranda Hobbes.

Miranda är huvudpersonen Carries bästa vän och är den utpräglade karriärskvinnan i den kvartett av damer som serien följer. Miranda tar ingen skit, hon är rak på sak och vet alltid vad som borde göras.
Jag vill kalla henne för "fördom/rädsla-kvinnan" i gruppen. För det är det som kännetecknar Miranda. Hon kategoriserar direkt de kvinnor och män hon möter och bestämmer då vilket bemötande och typ av hantering de ska få av henne.Detta har garanterat hjälpt henne i sin karriär som advokat vilket gjort henne framgångsrik och ännu mer självsäker. Men i privatlivet stöter hon på problem p.g.a. detta hållningssätt. När hon då möter en person som hon inte kan definiera eller förstå sig på inom sina kategorier så blir hon rädd och backar tillbaka. Hon ifrågasätter då personens agenda men inte sin egen bedömning och detta är hennes vanligaste problem i serien. Hon kan på grund av detta uppfattas som kall och nästan elak men det är bara en reaktion på hennes rädsla. Hon är en intressant karaktär som man i grund och botten tycker lite synd om och önskar allt väl.

Charlotte York.

Charlotte är en högutbildad konstkännare med en välbärgad och traditionell uppväxt/bakgrund. Hon är en genomsnäll person som inte vill misstro någon och vill alltid göra det som är rätt.
Charlotte kan vi kalla för "arv/miljö-kvinnan". Detta för att hon är väluppfostrad med lite mer gammaldags värderingar än hennes tre vänner. Jag tror att hon under uppväxten stillsamt blivit tillsagd att "det här är välartat beteende och det här är dåligt beteende, men känn bara efter vad som känns rätt så löser det sig".
När hon då bosätter sig i New York och blir vän med de övriga tjejerna så ställs henne världsbild på ända. För när det utsvävade liv som de lever och som Charlotte ändå dras till krockar med de värderingar hon fått under uppväxten så uppstår problem. Men Charlotte blir till skillnad från Miranda inte rädd, utan mer förvirrad och handlingsförlamad. Detta är Charlottes problem och intrig i serien, men det som är lite förvånande är att det oftast är Samantha, som är Charlottes motsats, som kommer med råden vilka bidrar till att lösa hennes problem. Vanligtvis väger hon då rådet från Samantha mot vad hon lärt sig som ung och känner sen vad magen säger och tar ett beslut utifrån de tre.
Charlotte är kanske den person som får ses som förebild i mångt och mycket i SATC. Hon tar rationella beslut och måste också anses som den mest framgångsrika personen i de flesta avseenden.

Samantha Jones.

Samantha Jones är en både svår och lätt person att beskriva. Men kort och gott vill hon nog göra vad hon vill. Hon vill må bra. Hon söker njutning och nöjen i alla former. Hon vill vara i centrum och är van att få som hon vill. Detta kan tyckas mycket osympatiskt och få en att tro att Samantha är ett ego som skiter i andras känslor men så är det inte. Samantha vill inte göra någon ledsen om de inte förtjänar det. Hon lever i nuet och de problem som uppstår är när personerna som omger henne inte gör det. Och vems är felet då?

Och det jag måste säga är att jag är att jag uppfattar henne som väldigt lyssnande. Och hon tar nog åt sig det som hon hör hennes vänner Miranda och Charlotte berätta även om hon personligen oftast är av en annan åsikt. Men när då problem dyker upp till följd av hennes karaktär så försöker hon rätta till det. Hon kan då tillfälligt ta diskussionen utifrån de råd hennes vänner gett och på så sätt lösa problemet. Det tycker jag visar på önskan om vänlighet, flexibilitet och en självmedvetenhet om sina brister samt att hon är villig att erkänna dessa.
Vi kan kalla Samantha för "är en vänlig egoist fortfarande en egoist om den inte är en negativ faktor i någon annans liv-kvinnan".

Carrie Bradshaw.

Varför sparar jag huvudpersonen till slutet? Är det för att man sparar det bästa till sist? Ja, det beror ju på hur man ser det.
Carrie är en mix av de tre andra karaktärerna. Hon har till viss del Mirandas kategoriserade tänk och samma rädsla för personer hon inte förstår. Hon har lite av Charlottes traditionalitet och en hel del av förvirringen och passiviteten som dyker upp vid motgångar. Hon har även en stor del av Samanthas egoism.
Jag vill kalla Carrie för, kort och gott, "idiot-kvinnan".
Jag tycker verkligen illa om Carrie. Det är nästan svårt att sätta ord på hur dåligt jag kommer överens med hennes personlighet. Men jag ska försöka.
Jag tror att grunden för hennes osympatiska läggning är att hon tror att alla problem som uppstår i relationer beror på att hon mår dåligt. Och bara hon mår bra så ska det lösa sig. Och gör det inte det så måste hon bort från den andra personen i relationen för då är det de som förstör. Tanken att du även måste hjälpa till för att andra människor ska må bra så ni kan ha det bra tillsammans verkar inte finnas hos henne.
Och så hoppar hon runt i relation till relation, som alla slutar i att den andra parten enligt henne inte ser tillräckligt till hennes behov. Och det värsta är nog att hon ändå rätt ofta tänker att hon kanske borde hjälpa till i relationen, men om hon inte skiter i den tanken så värderar hon det så lågt att det är lättare att ge opp.
Jag är ledsen men jag kan inte nämna en god egenskap hos Carrie eller en anledning till att sympatisera med henne. Men tyvärr får hon ofta mer än hon förtjänar.

Men det är nog också det jag gillar med SATC. De sätter en fruktansvärt svag och osympatisk person i huvudrollen som man kan tycka illa om. Det gör då att du finner mer intresse i de andra personerna och inte låter dramaturgin komma i vägen för vad just du ska tycka om den personen vilket gör SATC till något intressant att se och diskutera med andra.

Ja det var det, Skönt att få det ur mig. Särskilt det där med Carrie. Huga, för henne!
Kolla gärna in serien, eller orkar ni inte så se filmerna med detta i bakhuvudet, bilda er en egen uppfattning och sök sen upp mig så kan vi prata om det.

Att tänka först och harva sen

2011-05-19T22:38:00.000+02:00

Text: VandrarOlle Musik: Timbuktu

Idag så kunde man under större delen av dan se en traktor som skumpade upp och ner över åkrarna i den lilla byn Gårdtjärn ca 2 mil utanför Sundsvall. Det svänger och kränger och solen sken från en himmel med så kallad växlande molnighet. I hytten på traktorn satt jag i mer eller mindre lika stor del av dan. Det hände ibland att jag stannade upp, klev ur traktorn och pratade med Albin men annars satt jag i traktorn.

I den hytten under den här dagen funderade jag en gång på varför jag tycker om kor. Vad är det i dessa djur som jag finner tilltalande och en varm känsla för?
Efter lite funderande så lyckades jag formulera ett svar.
Jag tror det är för att kor är ödmjuka. De är stora och starka och kan med relativ lätthet spöa en människa om det skulle behövas. Men det gör de inte. Om man är snäll och försiktig och tar det långsamt med en ko så gör de som man vill. Oftast utan bråk. Kon är som en mamma som i lugnt och stilla mak gör det du tjatar på dom att göra så länge du ber artigt med tålamod, kon uppfostrar dig kan man säga. Uppfostrar dig i att be snäll och om du blir otålig och börjar springa och skrika då säger kon;

"Nej. Du måste be lugnt och snällt annars kommer ingen vilja göra som du ber dom om. Och om du finner det så svårt att be snällt så år jag härifrån tills du lugnat ner dig,"

Och så går de helt sonika iväg för att du betett dig illa.
Så där är det svar jag kom fram till lite utbroderat. Kor är ödmjuka och opretantiösa. De har inga problem i att du bestämmer bara du gör det på ett juste sätt. Kor lär dig leda snällt.

Heja kossan!

Jag testar om det går.

2011-04-28T16:52:00.000+02:00

Hej.

Idag fick jag över en kopp kaffe höra att det blivit tråkigare i Sättna nu när det inte fanns några "zigenare, tattare och skojare" då dessa var genomresande och intressanta personer. Skojarna exempelvis var personer som då och då dök upp och sålde knappnålar eller fina fjärilar av kräppapper m.m. Sådana personer som "Skojar-Fritiof" t.ex (OBS! Riktig person) som emellanåt kom förbi Högsjö by och stod på "skojar-jarla" där sådana som han samlades.
Intressant och ja, det skulle vara kul att ha någon som jag fick kalla Skojar-Fritiof i min närhet.

I övrigt så har jag hittat en spännande sida där man får se nakna ormar. Alltså när de HELT saknar skinn. Ganska perverst men fascinerande.

http://tinyurl.com/nakedsnake

Top 10 Skägg Genom Tiderna

2011-04-17T21:14:00.000+02:00

3.) Humphrey Bogart i "Sierra Madres skatt"

Det här skägget dök lite upp ifrån ingenstans. Jag slösurfade runt på internet när jag råkade ramla över den. Och på något sätt talade bilden till mig direkt. Jag fastnade för den här varianten.

Det ser ut som om den i vanliga fall så renrakade mr Bogart smetat klister på käkpartiet och sedan sprungit genom en hög med könshår. Det ser för täääskigt ut om jag får formulera mig så. Men den vinner för att det speglar karaktären.

Bogart spelar Fred Dobbs som haft mycket oflyt och ger sig iväg med sin partner till Sierra Madre för att leta guld. Där går de genom alla möjliga olika kval och misstro mot varandra. De blir nästan på gränsen till galna.

Och det är det jag tycker också att skägget förmedlar. Och skulle jag spela den här karaktären så skulle jag VILJA ha ett sånt skägg. Det finns en fördom och värdering hos oss alla när vi möter någon med den här ansiktsfrisyren. Ett dåligt, glest och fult skägg. Men väldigt väldigt rätt i trakterna runt Sierra Madre.

Ett annat ord är fött

2011-04-08T17:52:00.001+02:00

Hittade på ett nytt ord idag. Det är ett bra och finurligt ord.

Massocial - Att vara social på det sätt som t.e.x dalmasar är. Du vet när de kommer fram i sina stickade tröjor och pratar om hur de tror sig vara bra på hockey eller hur de kan allt om skidor och hur de när någon sorts önskan att vara "Sveriges norrmän". Alltså den sorts socialt beteende som i verkliga livet mest är påfrestande. Då är man massocial. Upphovsman: Olov Eriksson, Sättna

Så kommer det stå i Ordboken. Jag kommer vara stolt och berätta för eventuella barnbarn att jag minsann uppfann ett ord i min ungdoms vår.

Känner många det träffar mitt i prick på. Även mig själv emellanåt. Som när Sef hälsar på.
Skönt att vara först (????) med något

Magnus soveR

2011-04-04T10:00:00.001+02:00

April är här och så även jag. Det är blandat väder i Sundsvallsregionen och vi börjar se lite av våren sticka upp under snön. Lavemange sover på min soffa precis som han så ofta brukar på söndagsmornar. Han är brunbränd och småsnarkar och vrider på sig men verkar vilja sova en stund till. Han önskar nog kaffe när han vaknar, kanske skulle sätta på det nu. Men det är drygt och sätta på kaffe som man sen står och väntar med men ingen kommer och dricker.
Har han inte vaknat inom 15 minuter väcker jag honom själv. Troligtvis med Fatboy Slims "Weapon of choice", och så dansar jag som Christopher Walken gör i videon. Naken?
Apropå det så är jag själv "arbetslös och meningslös men lever glad ändå för jag har valt att för en tid få leva så".

Jag busade på 1:a April. Hade byggt upp ett stort "oj-min-pappa-försöker-sälja-min-bil-utan-att-jag-vet-om-det"-skämt. Jag lyckades inte ro det i hamn såsom jag skulle velat kanske men tack vare Nisse och hans oförväntade skådespelarinsats så fick jag mig ett gott skratt iallafall.
Malin ska creddas för sitt tålamod med den frågvise mannen som vägrade lägga på, dock så började vi närma oss gränsen när han frågade vad hon jobbar med.

P.S. Skägglistan är på väg. D.S

Min slöaste kompis är Kroppen

2011-02-02T22:07:00.000+01:00

Jag tror inte livet är till för att levas lugnt. Om det vore det så skulle det ju inte ställas om så fort som det gör emellanåt. Åt både det bra och det jobbiga hållet.
Jag valde att sluta mitt jobb som jag nu har månaden ut.
Jag vet inte riktigt varför. Det var antagligen inte den mest strategiska tidpunkten att göra det på det medger jag. Men jag har en dålig känsla i magen som jag tror faktiskt det betyder att jag gör rätt.
Det är bara att min kropp, som är bekväm av sig, inser att den ska få göra avkall på vissa bekvämligheter.

Jag ska sluta lyssna på kroppen. Det har jag läst i en bok.
T.ex. så tvekar kroppen att bjudas på en chokladkaka som ser ut som en bajskorv. Även om du mycket väl vet att det egentligen är en chokladkaka.
Eller om du skulle skriva "Natriumcyanid" på din strösockersburk där hemma. Då skulle kroppen automatiskt tänka till 1 eller 2 gånger innan du hällde lite på frukostfilen.

Kroppen är en fegis som tar det säkra före det osäkra. Hade inte livet ställts på ända emellanåt så att vi var tvungna att ha det lite jobbigt ibland så hade mesproppen till kropp bara legat och jäst nånstans.
För kroppen vill hellre äta hamburgare och lagra energi i form av fett än att anstränga sig i onödan och faktiskt förbränna fettet som burgaren medför, för kroppen är för slö och dum för att fatta att kolesterolet är farligare än lite joggning.
Så sagans prins i det här inlägget är att mobba kroppen litegrann.
Tvinga den att göra saker den inte gillar. Då vänjer du den lite och livet blir spännande.
Tror jag...

...och jag uppmanar ingen till att skära sig eller nåt sånt, utan mobba den lite vänligt bara.

Top 10 Skägg Genom Tiderna

2011-01-30T13:51:00.000+01:00

(Efter ett jullov, följt av en paus, följt av ett uppehåll, följt av lite betänketid så återkommer jag härmed med min lista)

4.) Abraham Lincoln

USA:s 16:e president kanske inte kommer med på listan som någon jätteskräll. Det är ju ett av de mest välkända skäggen genom tiderna. Men det är inte av den anledningen som jag valt just detta.

Det jag fascineras av är hur otroligt väl han lyckades matcha sitt skägg med den han var. Och då menar jag inte i sin roll som president, utan i rollen som sig själv. Jag tänker mig att han stod framför spegeln och tänkte;

"Okej, vem är jag. Jag är presidenten och behöver pondus. Då behöver jag ett skägg! Men vilket skägg...?"

Här fastnade han. Han funderade länge, länge men kom ingenvart. Han tog sig för pannan, suckade djupt.

Han tittade sig i spegeln igen, han måste tillbaka till grunden;

"...vem är jag egentligen? Jag är Abraham Lincoln. Jag är Abe.... ...jag måste ha ett Abe-skägg!"

Och han lyckades.

Top 10 Skägg Genom Tiderna

2010-12-14T19:13:00.000+01:00

5.) Brad Pitt

Under 2008-2009 skaffade Brad ett skägg.

Han hade fått gå igenom hela sin filmkarriär ditills med att som på sin höjd ha ett halvmesigt "goatee" (se7en). Nu tänkte han göra slag i saken. Så han odlade ett skägg.

Och jag tror att alla som kämpat med att faktiskt få till ett ordentligt helskägg känner igen sig i det.

Du har alltid velat ha den där ansiktsväxten, du har drömt om den och nu kanske det är dags...

...och när du sen känner att mattan på hakan börjar tätna, när det börjar hänga neråt av tyngden, när du faktiskt kan dra fingrarna genom det... ...det är en fantastisk bekräftelse och rentutav något själsligt.

För du kan se hur skabbig, ovårdad, äcklig och wookie-lik ut som helst. Du mår ändå så bra att det är svårt att sluta.Och jag tror det var det som Brad upplevde. Och han sket fullständigt i looksen och ville bara ha det så skäggigt som möjligt.

Den odlarglädjen och viljan att ha skägg ger honom en plats i listen.

X-mas

2010-12-10T21:58:00.002+01:00

Jag lyssnar på den mest ondskefulla jullåten med världens mest kreativa text för att komma i stämmning.

"You´r brain is full of spiders, you´ve got garlic in your soul, Mr Grinch,
I wouldn´t touch you with a... ...thirtynine and a half foot pole!"

Och jag ryser av njutning när Jussi Björling tar den sista sluttonen.

"Kan Lasse Åberg så kan jag" tänkte jag och skred till verket!

2010-12-09T19:53:00.000+01:00

Om ni känner någon som tar studenten nästa år och vill ha ett glas med Musse Pigg motiv...

Top 10 Skägg Genom Tiderna

2010-12-04T20:48:00.000+01:00

6.) Poseidon

Nu kanske en del av er reagerar över det här valet.
"För ska man nu välja ett skägg som ska sitta i ansiktet på en grekisk gud så varför inte välja Zeus"?
Jo det ska jag förklara.
I det gamla Grekland så hade männen ofta skägg. Och de fränaste skäggen hade gudarna. Men till skillnad från Zeus så får jag för mig att Poseidon hade sitt skägg för att det var skönt. Han hade det för att han gillade att simma runt med det under vattnet, hur tången fastnade och hur vissa skaldjur bosatte sig där. Zeus å andra sidan förväntades ha ett skägg, han var ju ändå överguden. Och det förväntades vara maffigt prydligt och respektingivande.
Jag kan inte tänka mig att Zeus trivdes med detta. Att tvingas ha ett skägg och inte ens få styra över det själv. Jag kan tänka mig att han i hemlighet tittade avundsjukt på sin bror Poseidons skägg som fick vara blött, fullt med kladd och diverse smådjur. Poseidon mådde bra i sitt skägg. Det gjorde inte Zeus. That´s the difference!

Top 10 Skägg Genom Tiderna

2010-11-28T19:28:00.000+01:00

7.) Beppe Wolgers

Beppe var snäll. Det vet alla. Han såg snäll ut, sa snälla saker, hade en snäll röst. Vi tyckte om Beppe när vi såg honom. Men jag vet också att det skulle vara otänkbart att se sig i ett handgemäng med herr Wolgers. Delvis för att ingen vill honom illa men också eftersom han har skägg. Beppes skägg visar att han är stor, stark och att du inte kan köra med honom hur som helst. Skägget bekräftar att han var en tuffare björn än Baloo nånsin var.
Utan skägg kan jag tänka mig att Beppe skulle sett ut som Uffe Larsson.... ...ni förstår skillnaden.

8.) Charles Darwin

Kanske hade Charles tittat på Leonardo da Vinci och inspirerats. Han insåg kanske att han borde odla ett skägg för att vinna sympatier för sina kanske, på den tiden, inte riktigt ännu vedertagna ideér. De som såg honom skulle då kanske tänka att "oj, där var en gammal vis gubbe, han ser ut som gamle Leo från Vinci, då har nog inte fel den där inte...nädu". Och visst är intrycket maffigt!? Känslan du får är att varje hårstrå har mer intelligens än en genomsnittlig naturvetare. Skägg är taktik.

jag länkar

2010-11-26T18:23:00.000+01:00

Till Säcken: En sån där blogg som du inte tror att nån du känner skulle kunna ha...

...alltså inte att det är någon rasist-blogg eller nåt, nä. Den är bara jäkligt bra.

Till Lavemange: Som har levt sitt liv genom att viska smarta och roliga saker till personen bredvid, vilken senare säger det högt och får credden Dags nu...

Och till Ankan: Vilken är den blogg som har en kerub-liknande pojkvän, instruktioner till "garnbollar", samt är den som faktiskt keeps it real allra mest!

Top 10 Skägg Genom Tiderna

2010-11-24T11:21:00.000+01:00

9.) David Letterman, 2007

Under manusförfattarnas strejk i Hollywood år 2007 så lät talkshow-värdarna David Letterman och Conan O´Brian skäggen växa. Jag tror det var för att sympatisera med, eller håna de stejkande. Iallafall så växte det med tiden fram ett helt annat plyte där Davids ansikte tidigare varit. Den tidigare renrakade och till det yttre lite spydigt, sliskige Letterman blev allt eftersom en riktigt mysig farbror. Han såg snäll, mjuk och kramgo ut. Skäggets kraft är stor, och en sån här välordnad men grov ansiktsbehårings styrka är omätbart.

Top 10 Skägg Genom Tiderna

2010-11-23T22:01:00.000+01:00

10.) Craig David

Jag börjar kanske med det skägg som det faktiskt kanske är svårast att ha. Craig blev känd år 2000 med hans skiva "Born to do it" och det var i samband med den skivan som han hade skägget ovan.
Ett skägg som nästan inte finns, det är välskött och kräver oerhört mycket underhåll varje dag. Knivskarpa linjer och fantastisk estetik slår in honom på den här listan, trots att mängden hår i ansiktet är minimalt.

Skillnaden mellan det svarta och det vita

2010-11-09T20:06:00.001+01:00

Frasen; "det enda som skiljer svart och vitt åt är färgen" dök upp i huvudet på mig idag.
Jag vet inte riktigt vad det betyder.
Jag vet inte om det är något jag hört någon annastans men jag känner inte igen det.

Vad kan det då betyda?
Att vi inte ska göra skillnad på det ena eller det andra? Det klassiska "döm inte hunden efter håret"-mottot kanske?

Men samtidigt så är ju svart svart och vitt vitt.
De är ju inget annat än de färger de är, för de är ju inget annat än färg.
Så blir då uttrycket en ironi över detta på något sätt som ett en väg att säga att vi måste ju göra skillnad på saker. För det enda svart och vitt har gemensamt är ju att båda är färger och sen slutar likheterna. Resten av vägen är de ju som natt och dag (haha!).
De är onekligen olika saker (svart/vitt) även om de råkar vara samma sak (färg).

För kantarell och vit spindellskivling är svamp men den ena är kantarell och den andra är vit spindelskivling.

Nu ska vi se vart vi har kommit med det hela.

Vi ska alltså göra hård åtskillnad mellan svart och vitt för annars kan man få i sig fel och njurarna pajar.

För låt säga att vi har en svartvit bild då går det inte att säga att det ena hade varit lika bra som det andra. Nä, för om det hade varit vitt där det är svart så hade du inte sett något alls och vice versa.
För att få en bra bild måste du ha minst 2 färger eller mer. Ibland så behöver du en färg som inte finns och då går det bra att blanda färger (detta gäller inte om du använder tusch eller färgat bläck).

Färger i samspel är min paroll. För du kan aldrig säga att vitt är samma som svart, eller att gul är samma som blå.
Det finns vissa som säger att röd är grön och grön är röd men det är inte ett ovanligt problem, särskilt bland killar. Fråga en kompis om du är osäker.

Det här går ju förståss inte att aplicera på mäniskor...
...för det här är ingen "ebony and ivory"-utläggning bara så ni vet. Det trodde jag ni var medvetna om.
Om inte så är det ju synd att jag gör er varsamma om detta så sent i texten men ni kan lika gärna läsa klart för jag är snart klar.

Nä jag pratar mer om att rita och måla. Det är kul och en bra sysselsättning om du inte har något annat att göra.

"Psshhht" (fnysande ljud). Aplicera på människor? Är ni inte klok?
Det enda som skiljer svart och vitt åt är ju färgen vet ni väl?

Trollkarlar knyter sina egna skosnören!

2010-10-27T23:05:00.002+02:00

Den 12:e november kommer första delen av den avslutande filmen i Harry Potter-serien. Jag är ganska taggad då jag tycker mycket om böckerna och även filmerna. Jag gillar dom och tycker de har blivit bättre och bättre.

Senaste filmen som var den sjätte i ordningen var nog den bästa hittills. De vågade visa lite råare saker och hade bra visuella lösningar. Skådespelarna var också riktigt bra i regel, som Snigelhorn (blev lite som en dement version av Alfons pappa), Snape och McGonagall (bästa castingen i hela serien) och även Ron har liksom hittat sig själv och är riktigt bra,

Men jag har följt dessa filmer med lika stora delar förnöjsamhet som irritation.

För som med alla filmer som baseras på litterära förlagor så hade man ju en bestömd uppfattning om hur saker och ting skulle vara när du satt dig i biosalongen. Saker som filmen inte höll med om och fick ögonen att smalna, nävarna att knyta sig och munnen att muttra fula ramsor.

Så därför, som hämnd på filmen, tänkte jag lista de 10 mest idiotiska sakerna i senaste filmen; "Harry Potter och Halvblodsprinsen".

1.) Att ingen dör på bron:
Tidigt i början av filmen så härjar Dödsätarna i London genom att fara runt och tjoa och tjimma. Vi får se en bro som massor av folk traskar på. Dödsätarna börjar kränga bron så den till slut far all världens väg. Men trots detta så ser vi när att allt brakar samman, inte en enda person på bron helt plötsligt. Hokus pokus är alla borta och klarar sig fint. LAAAAAMT. Jag vill se folk fladdra som handskar och slå sig till döds. Annars är det ju bara en bro som pajar. (Bör tilläggas att i scenen efter så läser Harry om olyckan och hur dödstalet stiger. Vaddå? Dödstalet i allmänhet eller vad?)

2.) Harrys andning:
När Harry är arg; då höjer han rösten, biter ihop och andas stötigt genom tänderna.
När Harry är glad; då använder han glada rösten, biter ihop och andas stötigt genom tänderna.
När Harry är ledsen; då snyftar han, biter ihop och andas stötigt genom tänderna.
När Harry är kåt; då får han stånd, biter ihop och andas stötigt genom tänderna (antar jag).

3.) Hagrids längd:
Det här har varit ett långvarigt irritationsmoment i serien.
Hagrid ska vara en halvjätte. En jätte lär enligt böckerna vara ca 6-8 meter lång.
Det borde innebära att Hagrid borde vara åtminstone 3-3,5 meter lång. Men i filmerna tycker jag inte att han verkar vara mer än 2,30. Faktum med är att jag tycker att han verkar pendla i längd. Ända sedan första filmen tycker jag att tumregeln är att alla andra ska nå Hagrid strax ovanför midjan. Sen om det är en fullvuxen person eller en 11-åring spelar ingen roll. Strax över midjan ska det vara.

4.) Dumbledoore:
Efter den tredje filmen blev det en ny Dumbledoore då den gamla dog och jag tycker den nya gjort ett bra jobb (förutom att han är den enda som bryter på amerikansk dialekt). Han kan ibland kännas lite för dynamisk med plötsliga infall och rop men i regel bra. Dock så spårar han ut lite för ofta i den här filmen...

...eller helt ärligt; He fucking makes no sense!

Allt han säger är halvdant. Han blir plötsligt sentimental, börjar fråga Harry vem han är kär i och att han själv är gammal m.m. Det känns verkligen som att sätta en "sista filmen ni ser mig vid liv i"-skylt i pannan på honom.

5.) Texten i Halvblodsprinsens trollbok:
Okej, det här är kanske en liten detalj men den stör mig hur det kunde bli såhär.
När Harry först öppnar boken så läser han längst upp på första sidan "Denna bok tillhör Halvblodsprinsen". Senare i filmen nallar Ginny boken och läser högt "Denna bok tillhör Halvblodsprinsen". Ok, men problemet är att hon slår upp och läser på pärmen längst bak i boken. Jag menar vem slår upp en boks sista sida och låtsas läsa? Det här är en pytte-detalj jag vet men det irriterar mig verkligen.

6.) Hermione:
I boken är Hermione en smart, ganska tråkig och lite halvdryg karaktär. Men hon är snäll, hjälpsam och har lite humor som väger upp och gör att jag förstår varför Ron och Harry hänger med henne.
I den här filmen är Hermione en smart, ganska tråkig och lite halvdryg karaktär...
...punkt. De låter henne aldrig bli annat än den som säger "gör så gör så" och gnäller. Jobbigt och distraherande.

7.) Romansen med Ginny:
Här kommer nog det jag stör mig mest på. I den här filmen försöker de visa att Harry och Ginny kämpar på med sina känslor gentemot varann. Men jag menar kåmmån, det här köper jag verkligen inte.
Först och främst gör de saker som är helt rubbade att göra för någon du har en liten flört med.
T.ex; "Hej, här är ett tips: Nästa gång ni söker ragg på krogen, gå fram till personen i fråga. Säg "skosnöre" gå ned på knä och knyt en fin rosett på personens skor."
Är det verkligen vad vi vill att de unga som ser den här filmen ska tro är allmänt vedertaget?
Och såhär fortsätter det. Hon viskar, matar honom och de försöker verkligen spegla lite tonårsömhet men det blir bara konstigt och jag skäms bara när jag ser det.
Sen känns det ju lite taskigt men Ginny ser inte ens särskilt bra ut. Och visst det hade varit okej om hon visade sig vara lite cool och skön men hon har ju likamed noll i personlighet. Hon säger väl ungefär åtta ord i hela filmen och det känns inte trovärdigt bara.

8.) Kärleksgrinet:
Okej jag fortsätter lite på samma spår här men mer i allmänhet. Allt grin och drama och starka känslor som måste vara med för att visa att det är svårt att vara ung och kär borde ha ersatts med delar som faktiskt förde handlingen vidare. Varje gång kärlekstjofset drar i gång stannar hela fimen och det blir genant.
Vist kan man ha med en del men gör det mer subtilt! Kan dom inte bara stänga in sin längtan och ångest inom sig som alla vi andra gjorde under högstadiet och gymnasiet?

9.) Scenen i kråkboet:
Jag antar att scenen bidrar lite till berättelsen men återigen blir det ett stiltje i tempot här.
Allt i den här scenen bara händer helt plötsligt utan förklaring och jag vet inte vad det är tänkt att jag ska känna.
Jag fattar inte vad det spelar för roll att vi slåss i ett träsk och huset brinner. Tråkigt för dom men jag glömmer bort den känslan två sekunder in i nästa scen.

10.) Avsaknandet av Dumbledoors begravning:
Det här handlar om hur dom avslutar filmen. Innan jag såg den så hade jag en tydlig vision hur slutet skulle vara. Vi skulle få följa Harrys tankar samtidigt som han sitter igenom begravningen av Dumbledoore. Vi får se alla som kommit och se återblickar på vad som sagts emellan folk under de dagar som gått från det att Dumbledoore dog till begravningen. På så sätt skulle vi få en fördjupning av karaktärerna samt få reda på allt som behövdes inför kommande episoder. Istället fick vi en bajsnödig scen med mer puss-prat uppe i ett torn.

Alla dessa punkter ovan är inte tillräcklihgt för att göra det till en dålig film...
...men jag skulle ha gjort det tusen mycket bättre...

"Vuxna män gör saker tillsammans... ...mimar t.e.x"

2010-10-08T11:45:00.000+02:00

Jag och Lavemange förfestar till oss själva och Beyoncé.

"You are tearing me apart, Lisa!!"

2010-09-16T18:31:00.001+02:00

Ni vet i Bamse när någon inte kunde någonting och då fick en medalj för att han var bäst på att vara sämst typ?
Om Bamse skulle haft en kompis som såg ut som en zombie-indian med svart hår och hette Tommy Wiseau...
...då skulle han fått den medaljen...

Kolla in Nostalgia Critic

"Lav" baklänges blir; "däggdjurs-fisk"

2010-09-14T19:53:00.001+02:00

....sååå...

               ...därja! Ja. Så...    ...nuså är jag klar. Ja jag skulle bara...
...göra en grej men nu kan jag fortsätta skriva.

Så var var jag nånstans? Ja, just det. Här.

Ja det är ju val snart. Jag kanske sa det i mitt tidigare inlägg...

...gjorde jag inte det? Nähä? Jamen det är det iallafall.

Och det är ju både hit och dit och höger och vänster hur man ska rösta. Kanske framförallt höger, eller vänster.
Jag tycker det är kul med det intresse som alla ändå har för valet. Alla tycker ju nåt.

Dock tycker jag inte om hur arg folk kan bli på partiledarna. Att man inte röstar på Vänstern för att Lasse Ohly vägrar ha slips, eller Moderaterna för att Fredrik Reinfeldt ser ut som en ledsen hundvalp när han pratar.

Men framförallt tycker jag synd om Mona Sahlin.
Hennes Toblerone-affär, hennes obetalda P-böter m.m. det ligger henne riktigt till last i hela svenska folkets medvetenhet.
Jag vet inte alls hur de situationerna uppkom för denna partiledare. Hur hon liksom fick till dessa små skandaler som blev så hårt förkbippade med henne. Var det bara "bråttom-bråttom"-vardagen, slarv, otur eller kanske bara ren "äsch-vad-spelar-det-för-roll"-tanken.
För jag förstår dom som lyssnar på Mona och liksom automatiskt i bakhuvet hör alternativa formuleringar, till exempel som:

"Vi rödgröna tycker att skattepengar till statskassan är bra så vi gemensamt kan investera i... TOBLERONE" tänker dom då.

Jag försöker själv bortse från det. Men visst är det ett faktum att det har hänt.

Dock så spelar det ju ingen roll. Eller det borde inte spela någon roll.
Välviljan i mig ger henne utan omsvep den chans hon förtjänar. För jag kan bara se till mig själv. Det räcker som skäl för mig att lyssna på hennes politiska visioner utan att jag ska omkullknuffa argumenten med att hon gjort ett fel tidigare.

För folk gör om och gör ofta rätt.
Det fick jag mig en påminnare om när Annica Östberg sommarpratade...

Detta gäller alla partiledare. Jag tror inte någon har en ond, elak plan bakom sin ideologi. Jag tror faktiskt att alla försöker göra sitt för att förbättra Sverige. T.o.m. Jimmie Åkesson...                      ...mer eller mindre.

Men som sagt så får man granska det man ser med det blida ögat, men tolka det man hör med det kritiska örat. Det kanske är en bra balans. Politik före person, det är min paroll.

Det är lite som när man var liten och lekte i sandlådan. Någon låtsades ha polkagristräd för att de som bodde i sandstaden skulle bli glada. Men det var dumt sa en annan för om det regnar blir träden kladdiga och äckliga. Den andre byggde istället en jättestad med en massa små hus. Men de gick inge bra det heller för det blev alltid att nån klev på dom.
Allas ideer var bäst medans alla andra var sämst.
Så kan det va.

...sen fanns det ju den som inte ville att någon fler skulle få komma öch leka i sandlådan.
"Bara vi som är här! De bara förstör!" sa den personen kanske.
Det var elakt och orättvist tyckt kan jag tycka.

Mot slutet av november!!

2009-10-13T22:11:00.004+02:00

Ett snabbt inlägg eftersom 5 veckor känns för länge.

Jag funderar ut ideér.
Har en smart konstruktion för att hänga upp spegeln.
Hade en fundering om avel för fötter.
Tänkte kanske satsa allt och våga slösa och hoppas det reder sig,
Men den ekonomiska sidan av mig låter mig inte ha särskilt roligt.
Den slöa sidan med.

Det är synd när din egen personlighet sabbar ens personlighet.
Hade jag inte någon personlighet så hade jag nog varit mycket mer spännande.

Fast man får ju inte vara någon mes utan personlighet.
Det gäller ju att ha en stark personlighet.
Men jag får inte ta för mycket plats. En diskret, stark persolighet.

Så jag behöver alltså få väck min personlighet i enighet med det folk vet, om min personlighet i hemlighet.

Personlighet, personlighet, personlighet, personlighet.

Ni kanske börjar märka en enhet i min velighet, att jag inte vet om vad jag går bet, när jag saknar brist på (i mitt överflöd av) personlighet.

Vad har du för personlighet?
Om vad går du bet?
Och vad gör man åt det?
Jag lämnar ordet fritt.
Det kan bli en hit.
Och karaktären tar av som en raket!

2009-09-05T13:39:00.003+02:00

Livet blir längre. Idag har jag levt en dag längre än igår och om allt klaffar så blir det en dag till imorrn.

Men inte nog med att det blir längre och längre. Det blir även bredare och större i omfattning. Fler människor kommer in i bilden. Nya platster och uppgifter gör livet mer omfångsrikt.
I mitt skede av livet så växer livet i alla riktningar för varje dag som går.

På en månad har jag gått från flickvän och pojkrum, till sambo och egen lägenhet.
Livet växer.
Ansvar, planering, titta på porslin.
Livet växer.

Det svåra i hela den här livsväxargrejen är nog att inte släppa nyanserna.
Vi har ju den klassiska "skaffa-tjej-glömma kompisarna-syndromen".
När en i killgänget skaffar tjej (livet växer) så släpper han nyanserna. Han delar in sitt umgänge i "kompisar" och "tjejen". Hela hans kompisgäng blir då en klump som han hanterar som just en klump istället för individuella personer som han gjorde förut.
Han säpper nyanserna för enklare hantering. '
Men nyanserna är VIKTIGA! Vi får inte göra det enkelt, grovt och slarvigt.

För om vi bara tittar grovt och slarvigt så ser vi bara en gul fläck där det faktiskt ligger en guldklimp.

Om vi lyssnar grovt och slarvigt så hör vi bara att vd:n avsäger sig sin bonus men höjer sin lön med en miljon.

Om vi luktar grovt och slarvigt så luktar en tax precis som en pudel men frågar du pudeln så får du höra att så inte är fallet.

Om vi smakar grovt och slarvigt så smakar kött kött, fisk fisk och svamp svamp istället för senapsbestruken dilammsstek, portvinsglaserade murklor och nystekt färsk strömming med några droppar ättika på.

Om vi känner grovt och slarvigt på en kokosboll så blir vi kladdig om fingrarna. Men om vi använder sinnena mer varsamt och noga så kan man upptäcka miljoner med nyanser.

Så bara för att besluten berör större delar så måste vi försöka se till detaljerna och inte generalisera. För om man nu ska se saker från den negativa sidan och se alla människor som skurkar och banditer så måste man åtminstone se att även i knölarnas värld så finns det knölar av olika storlekar och form. Potatis som potatis.
Eller?

Idag

2009-05-12T21:25:00.002+02:00

Jag sitter och ser på filmen "Office Space".
Den är otroligt bra. Varför vet jag inte riktigt men den är bara jäkligt bra.
Jag tror det är så det ska vara. Om man inte kan sätta fingret på eller riktigt definera varför något är bra... ...då är det nog så på riktigt. Magkänslan är rätt.
Både tyvärr och som tur var.

Så om man har någon som man går fram till och säger: "jag tycker om dig. Jag vet inte varför men jag tycker om dig..." så är det en mycket bättre sak att säga än att ha orsaker till varför man tycker om nån.

Amanda och jag har ju varit i lag ett tag nu och i kommer väldigt bra överens. Och på något sätt så fördjupas min kärlek till henne så fort hon fiser. Jag tänker: "Oj, bara sådär. Hon bryr sig inte och jag bryr mig inte. Hon tycker nog om mig väldigt mycket..."
Nu kan man kanske inte bygga en relation på fjärtar, men jag vet att om hon inte hade kunnat släppt väder inför mig eller jag för henne. Då hade det inte varit på riktigt. I veckan så sprutade jag näsblod i hela ansikten på henne, samt över hennes tröja.
Vi tycker om varann... ...eller jag ska inte tala för henne. Det får hon ha en egen blogg till, men jag tycker om henne. Därför fiser jag.

Idag har jag nog levt den tråkiga vardag jag skulle ha om jag vann på lotto.
Jag klev upp klocan 07.08, började jobba 08.00 och gjorde det till kl.12.
Sen fick jag och tog en fika, kollade lite på TV-spel, gick och läste Rocky i nån timme på biblioteket, lånade med mig tre album hem, läste dom till kl halv 18, gick ut och sprang, lagade mat och åt, drack lite öl åt glass läste Rocky ända tills "Office Space" började.

Kanske inte att jag skulle gilla det i långa loppet, men idag är jag glad.
Om inte annat så kom jag att tänka på de där små sakerna som man kan uppskatta någe djevulskt.
Som när jag hittade en pinne som var perfekt att snärta till folk över stjärten med.
Det var egentligen en vanlig pinne men den låg som så otroligt välbalanserat i handen och det var som en laddad spänning mellan min handflata och den ände av pinnen jag höll i.
Jag fick som en blick som spanade oavbrutet med en mystisk min efter tilltänkta offer.
Det var pinnen och jag och jag höll den i ett stadigt grepp. Och när väl det fruktansvärda men ack så för min del underbara, slaget väl utdelades så var min nöjdfaktor på topp. Det var jag och pinnen.
Förvisso sket jag i pinnen samma dag. Men jag saknar den där känslan av pinnen och jag.
Nils om du läser det här så är det samma känsla för den pinne som du hitta på gammelvägen som var perfekt för att röja sly med.

Jag har saknat en sån pinne idag. Och jag tror att de dagar man saknar sånt är en bra dag.

Eller en dålig...

13:e Januari, 2009

2009-01-13T19:29:00.003+01:00

För två månader sen skrev jag mitt senaste inlägg på denna blogg.
Sen dess har jag blivit av med mitt jobb, varit två veckor i New York, hälsat på kusiner och systrar på diverse platser i södra sverige, blivit otroligt mycket mer förälskad, firat helt suveränt jul och nyår, blivit erbjuden jobb, tackat nej till jobb och massa andra vardagliga saker...

Trots detta har ingen som helst lust eller idérikedom infunnit sig som resulterat i ett blogginlägg. Detta har lett till detta lite längre uppehåll på denna sida.
Ett uppehåll som jag fått en del negativa kommentarer för.

Men det måste få bli ett uppehåll. Jag har inte denna sida för att få så många läsare som möjligt. Jag skriver för skrivandets skull och vill inte skriva något i stil med;
"Idag har jag mest ätit glass och sett på "sex and the city" samt dammtorkat amandas hyllor..."
(090111)

Det här har inget med biografi att göra. Tror jag iallafall...

Ser ni. Jag har fortfarande ingenting att skriva och då blir det bara detta "blahaa blahaa.."

KUK, JÄVLAR, ANTISEMITISM, STALIN, HITLER, GLADER, TOKER, HJÄRTER, RUTER, OCH FAN Å HANS MOSTER!!

...jag har svårt att sätta fingret på varför det är så. Men inte ska en blogg vara en förpliktelse?
Är inte bloggen vår dagbok på intranätet och en dagbok är ju ens egen där man sätter upp de förhållningsregler man vill...
...min spontana tanke är att om man känner pressen att leverera ett inlägg var och varannan dag, helt i frånvaron av skrivandets glädje, så vilar viljan att blogga kanske på något annat?

Mångas vilja ligger nog i att förmedla sig själv till så många som möjligt, bli läst, få visa upp sig och då måste man kanske uppdatera ofta för att hålla den måhända uppdiktade bilden av dig vid liv...

Kanske. Dock behöver inte något uppdiktat vara något dåligt. Jag "kryddar" gärna mina historier med diverse fiktion för att jämne ut de trögare partierna. Så länge historians "summa samarin" är sann så gör det inget kan jag tycke...
Dock ljuger jag inte om mig själv.
Därför hävdar jag att denna blogg inte är min vardagsbiografi. För i sådana fall hade jag nog varit tvungen att ljuga. För jag är inte klockren i alla lägen.
T.ex. gör jag många snälla saker bara för att jag ska se bra ut inför andra, jag drar ofta vita lögner, jag har många hemska ärr samt problem med finnar på ryggen, driver ofta lite för hårt med mina vänner och kan ofta vägra erkänna att jag har fel trots att jag är medveten om hur det egentligen står till och mycket mycket mer.

Därför skildrar jag egentligen väldigt lite av mig själv här. För att slippa ljuga och på så sätt försöka vara någon som är lik, men inte riktigt jag.
Jag försöker istället leverera lite funderingar. Ibland utgår de ifrån mig men helst inte.
Därför vill jag inte leverera när jag inte kan leverera. Då blir det dåligt.
Det tog två månader innan jag satte mig och skrev här igen, det var utan plan eller motivation jag skrev och jag ser detta inlägg som spretigt och planlöst. Men jag hoppas ni förstår ungefär vilka mål jag har med denna sida och att det kan ta tid ibland.

2008-11-13T13:54:00.002+01:00

Jag var aldrig rädd för att prova att äta nya grejer när jag var liten.
Visst. Jag ställde mig ganska skeptisk till sallad, många fiskrätter, tårtor och jag kunde mycket väl vägra att äta köttfärssåsen som min mor hade gjort eftersom hon hade vågat slänga i lite svamp i den.
Då ville jag inte ha. För det var annorlunda mot den köttfärssås jag lärt känna.
Men nu var det ju inte sådana grejer jag menade.

Jag tänkte mer på saker som bakpulver, apelsinskal, kraftfoder, sand m.m.
Väldigt många olika mer eller mindre ätbara saker har tumlat runt i min munhåla och långtifrån allt var äckligt.
Visst. Kaninbajset och maskarna tog sig aldrig förbi svalget. Den lilla klicken med sörja från grishinken gjorde det men vände och kom snabbt tillbaka igen.
Men jag kommer ihåg att jag kunde äta ganska stora mängder sand utan större problem. Inte för att det var gott utan mest för att det gick. Det fanns ju så mycket sand i sandlådan och det gjorde ju liksom så fruktansvärt lite om jag tog en liten skopa och stoppa i mun. Jag tror det var därför jag gjorde det. För det gjorde inget så länge ingen såg.

När det kommer till kraftfodret så levde jag det i en mycket lång och lycklig relation. Varje gång jag var i lagårn så kunde jag stoppa ner lite i fickan och gå och småäta hela tiden. Det var salt, det var näringsrikt antar jag och även rätt okej för min mage. Jag vet inte riktigt när jag slutade med att dryga ut mina ransoner hemma med detta fantastiska snacks. Och jag tyckte det var orättvist att det bara vara menat för korna.
Först på senare tid har jag insett hur mycket råttskit jag direkt eller indirekt fått i mig på detta sätt då de också tycker det är väldigt gott. Men jag antar att då det inte gjorde mig sjuk måste det bara har gjort mig friskare...

Sen har vi snoret.
Jag tror många låtsas som om de aldrig har gjort det, men jag VET att flera som på senare år dementerat att de nånsin skulle kalasat på en kråka gjorde det vid UPPREPADE TILLFÄLLEN i sin barndom!! Jag tänker inte nämna några namn, men jag tycker ni ska kunna stå för det och komma ut med att det var ett stående inslag i er snoriga barnvardag en gång i tiden!!
Det är svårt, men jag tar nu på mig rollen att gå i bräschen i denna fråga...

För ; Ja, jag åt snor på regelbunden basis som barn. Kanske inte varje dag. Kanske inte varannan. Men när jag kände att något skavde i min näsa så pillade jag ut den onde attan.
Vi brukade titta på varann ett tag. Som om vi i vårat inre talade stilla med varann.

Snorgubben: "Jag är ledsen att jag skavde..."
Olle: "Det är lugnt, det är över nu..."
S: "Tar du mig tillbaka?"
O: "Ja... ...du är välkommen hem. Men du får ta en omväg."
S "Det är lugnt, jag hittar tillbaka"
O: "Vi ses..."
S "Ses..."

Sen åt jag upp honom.

Man kan tycka att det är äckligt, det kan jag förstå. Men vad är alternativen. Snorgubben måste ibland ut trots brist på snytpapper. Då finns fingret. Men vart sen? Torka av mitt snor på något annat? Onödigt och nästan elakt kan jag tycka. Stoppa tillbaka i näsan? Är du dum eller?
Ta tillbaka honom i den kropp han skapades och kom ifrån?
Lite äckligt, ja. Men inte en idé att förakta. I varje fall inte när vi talar om små barn!
Jag körde bil för några veckor sen och helt plötsligt satt jag där med en kråka på fingret.
Jag undrade vad jag skulle göra. Jag tvekade en stund. Jag tänkte på hur otrolit länge sen det var när jag slutade äta snoret. Undrar hur det var egentligen...
...och så stoppar jag den i munnnen.
Först låter jag den bara ligga på tungan. Väldigt svag, salt, stickande smak.
Jag rör om den i mun lite. Smaken förstärks. Det är inte gott...
...men det är inte äckligt heller. Som surströmming på något sätt.
Jag råkar tugga lite på´n. Det är någe hårt i den. Smuts/grus?
Sen sväljer jag den och saken är förbi. Jag fuderar på vad jag just gjort. Jag slår fast att det inte var så fruktansvärt farligt. Men jag gör det nog inte på en 13-14 år till igen... ...inte förrän lusten att äta snor pockar på.

Men det jag vill säga är att summa summarum; våga stå för det ni har ätit en gång i tiden.

Förra veckans bästa dialog levererades på O´learys pissoar runt kl. 1 söndag morgon:

Trött Kille 1: "Du vet analsex...?
Trött Kille 2: "Mmmm...?"'
TK1: "Asså, analsex med en tjej, det är som att stoppa en varm glass i en fryspåse!"
TK2 (nu entusiastiskt): Asså, JA!! Precis så äre!!

BILDEXTRA!!

2008-11-06T19:45:00.009+01:00

Ett byggvarulager kan ju tyckas vara en väldigt testosteronstinn och hård miljö. Men det är inte ett hinder för en mysig manlig massage på gipset om en ömmande rygg kräver det.

På bilden: Roger E och killen som kom för att laga trucken.

Jag har nu även fördubblat min dokumentation med döda gnagare. Så nu har jag två bilder...

Avslutningsvis lite egenskapade alster från "Paint". Tolkningar från boken "Får man skratta åt det här?"

2008-10-19T12:07:00.005+02:00

Detta hände imorse när jag var i lagårn. Det hade gått bra och jag var snart klart. Men som det blir så har ju korna hunnit skita ner en hel del under mjölkningstiden. Jag tog då på mig att medan utfodringen gick skrapa rent. Och den här gången sådär lite extra noggrant.
Ta bort det som gick under mattorna, gammel-ensliaget i skarven längst fram, sopa av osv. tills att jag avslutade med en fin ströbädd på varje plats.
Det såg bra ut.
Jag hade skit i början men jag ansträngde mig efter bäst förmåga och nu hade jag lyckats göra det fint igen.

Men just som jag ska ställa ifrån mig sopen så....
"KLAFF, KLAFF!!"
En ko börjar återigen bajsa och det skvätter över hela hennes plats.
"-Fan..." tänker jag.
Sen hör jag samma ljud igen, "KLAFF KLAFF...", och igen "KLAFF..." och igen och igen. Någon drar på med en kraftig pisstråle och flera andra hakar på.
"-Fan, fan, fan, fan, fan FAN!!"tänker jag
Jag ser hur över hälften av korna mer eller mindre unisont bokstavligen skiter och pissar pådet som jag försökte göra fint.
Även om detta inte är någe ovanligt så kändes det som en storslagen final (och fortsättning) på veckan som just har varit.

Livet går ju likt det mesta i perioder. Vissa långa, vissa korta. Vissa bra men även vissa dåliga.
Lumpentiden är en period som jag kommer att ha lätt att komma ihåg. Den var lång, rolig och utmanade.
Högstadiet är uppdelat i två, där första halvan var otroligt jobbig och tung medan den andra var en snäv kurva som pekade uppåt.
Lätta perioder att komma ihåg. Det hände mycket, jag var både glad och ledsen men jag gick ut ur alla som en starkare människa.
Man ska aldrig säga; "jag ska aldrig glömma" för risken att man gör det är stor. Men jag kommer antagligen(!) inte glömma den här veckan som varit. Kanske den första som jag känner bara har gjort mig bräckligare.
En vecka är en otroligt kort period i livet som sådant. Men Einstein visste väldigt väl vad han pratade om när han sade att tiden är relativ beroende på energin. För eftersom jag då har lagt så otroligt mycket energi, kraft och vilja på att bearbeta och reda ut denna vecka så spelar det inge roll att det är en kort tid av livet. Den förlorade energin har sett till att den känt nog jävla lång ända.

Jag har fått vända upp-och-ner på mycket av det jag trodde jag visste denna vecka. Sådana saker som självklarheter har inte funnits. Och vad jag än fått höra eller grunnat ut själv kan jag inte ta något för sanning.
Det jag trodde var bra visade sig vara dåligt. Den som jag trodde försvunnit hade hela tiden funnits kvar. Det som jag trodde var äkta visade sig vara en skuggridå för att täcka något annat.

Det som jag trodde var dryga tre månader var på sin höjd några enstaka korta stunder som inte kunde bilda en helhet...

Allting är relativt.

En vecka är en kort tid. Men det är mer än tillräckligt för att skita ner, kämpa för att få rent och skita ner igen.
Och det enda man tänker är "fan,fan,fan..."

Nu är det fan höst.

2008-10-12T20:37:00.003+02:00

Efter sommaren kommer hösten.
Inge konstigt i det, lika normalt som solsken efter regn. Eller att om man är glad så blir man så småningom ledsen.
På hösten blir många ledsnare än vad de var på sommaren. Då var det ljust och varmt och grillad korv. På hösten blir det mörkt, kallt och djupfrysta fiskpinnar på utrotningshotad torsk.

Jag brukar dock vara den som går runt och pekar ut det fina med hösten. Hur frisk luften är, hur träden strålar av färgprakt och hur gott fisk kan var med lite sås till.
Jag låter inte höstens negativa aspekter komma mig nära. Jag ignorerar dom och fokuserar på det fina. Jag är en optimist. Jag ser det positiva. Jag är den som brukar vara glad även under hösten.

Nu är det höst.
Jag har i vanlig ordning försökt titta på det fina och förtränga det hemska.
Tidigare höstar har det gjort så att jag mår bättre.
Men med tillräcklig föträngning så kryper det hemska, fula och det du är mest rädd för in innanför skinnet på dig till slut.

Jag står nu här och fattar inte vad som hände.

Jag såg ju på vackra saker. Försökte mitt bästa på att vara glad och få andra att må likadant.
Men jag inser nu att medan jag stirrade mig blind på färgprakt så missa jag att bena ut vissa frågetecken. Frågetecknen växte. Blev till problem. Blev till problem som jag inte såg eller ville bry mig om, förträngda problem.
Och även om jag frågade om det fanns några problem, så sa ingen nåt. Man trodde att då skulle jag nog bli ledsen, där där jag stod och såg det vackra och trodde att det var det enda jag behövde bry mig om.

Helt plötsligt sa någon bara... "jag vet inte..."
Sen satt jag där.
Förvånad.
Ledsen.
Tom och oförstående.

Jag har bestämt mig för att lösa problemen. För även om de inte är mina så drabbar de det vackra som jag älskar. Men hösten miste lite av sin fägring.
Träden är fortfarande lika vackra.
Luften lika frisk.
Men nu kan jag bara stirra på problemen, och vara olycklig med dom...

Sommaren och blommorna må vara borta...
...men snälla låt mig behålla "my sweet honey bee".

Nu är det fan höst.... ...även för mig.

"Jag vill inte vara din last, bara prata kanske ta en glass..."

2008-09-18T20:17:00.002+02:00

...skulle mycket väl kunna vara en av raderna i en låt av Mange.
"-Vilken Mange?"
"-Jo Mange!"
"-Vilken Mange?"
"Jo, Lave-lave-laveMange på spången!"

Nä, inte på spången. Mange Schmidt menar jag förståss.
(så vaddå du din snickrande, strippande, tyst-skämtade gårdtjärnsbo, du är inte ensam om ett smeknamn om du nu trodde det...)

Jag är inte personen som hatar så mycket. Jag tycker inte att det finns någe värde i att hata någon Det känns bara oresonligt och onödigt.
men när jag hör rapparen Mange på radion så knyter det sig lite i min mage och kroppen reagerar reflexmässigt med att jag knyter nävarna och ögonen smalnar av samtidigt som jag börjar muttra några fula ramsor.

Jag vet inte vad ni anser om Mange. Oavsett så hoppas jag att vi enade kan stå i frågan om hans lingvistiska förmåga. Ungefär lika smal som ET:s ringfinger.

Dags för ett utdrag:

"Du svarar inte när jag ringer på din lur
brev jag skickar kommer i retur
trodde det var vi i ur och skur
har jag gjort nått som har gjort dig sur..."

Detta är första raderna ur "Ingenting har vi att förlora".
Jag ska nu inom 1 minut komma på en fantasifullare inledning... ...oh svårt, NOT!!

"Vart kan du vara nu min söta tjej
fyra veckor sen du lämnade mig
du har stuckit och jag saknar ju dig
du har min tandborste och leverpastej..."

Försök själv! Det är inte svårt. Mange Schmidt påtar ihop texter som ligger på samma verbala kvalitet som en åttaåring och står sen och sjunger dom i lika svåra rytmer som
"FLÄSSsskkk-pankaaa-ka, FLÄSSsskkk-pankaaa-ka, FLÄSSsskkk-pankaaa-ka".
Ska man bli en respekterad rappare för detta. Uppenbarligen ja.

"-Visst, Mange Schmidt är kanske inte den bästa rapparn, men han är ju inte SÅ dålig som du säger, Olle... ...hörru!? ...Olle, hörru... ...du, va?" säger ni kanske då. Så låt oss göra ett tankeexperiment.

Ta två genomsnittliga textrader av Mange:
"Jag ringer på din dörr, det är tyst som i graven
På din msn står det alltid upptagen"
(oh shit det står UPPTAGEN på msn, herregud den här människan är verkligen OMÖJLIG att få tag på, buhuhu...)

Ta sen två textrader av Per Gessle.
"Jag ska bygga mej en båt och segla tills det blir vår
Jag ska försöka att förtränga doften av ditt hår."
Jämför nu de två texterna. Vilken är bäst och fantasirikast. Kom du också fram till Gessle? Är Per Gessle bättre än Mange Schmidt på texter?

...I rest my case.

...vill bara tillägga att vi har Marshall Mathers III som blev Eminem.
Vi har Curtis James Jackson som blev 50 Cent.
Calvin Cordozar Broadus blev Snoop Dogg och Bo Magnus Schmidt coola, tuffa rapnamnblev...

Mange Schmidt.

Shit, vi snackar some serious rap här.
Jag ser en nedsläckt skolaula framför mig. Det är Julshow. Tonerna från Aquas "barbie girl" har just klingat ut och nästa nummer presenteras.
" Och nu ska Bo Magnus Schmidt framföra lite rapping med en låt han skrivit själv som heter Vi har ingenting att förlora, varsego!"
Spotlighten tänds. Videokamrorna i publiken surrar. LaveMange Schmidt har hittat hem....

2008-07-25T19:05:00.001+02:00

McDonalds - det är bara inte gott längre.

"Förlåt. Mitt namn är Plåt!"

2008-07-18T20:46:00.003+02:00

Det är otroligt vad mycket saker som kan hända på två veckor utan att det just händer något.
Gatufesten var en av de bättre och gladare, från min sida iallafall.
En man med kryckor har det mycket lätt att slippa köa så länge han har en sorgsen uppsyn.
En man med kryckor har det enklare att bli bjuden på dryck.
En man med kryckor får oftare sitta... ...och ligga...
...om det nu inte hade vart så att det också (kanske) gör det enklare att träffa en vacker och trevlig tjej.

Herr Shloski sa sig komma upp och hälsa på för att besöka Gatufest tillsammans med vän, Daniel. Men min teori säger att han egentligen ville leva nära mig och de mina. För det gjorde han. Varken han eller vi ville att han skulle fara. Vi fick ett sommarbarn och han passade som ett tält på en sandstrand. Helt okej. Jag tror vi har en "Volver" i honom om Almodóvar skulle satt en rubrik på honom. Fast utan skumma sexuella inslag...
...hoppas jag.

GATUFESTEN´s bästa 1:
Söndag. Tidig morgon 04.15-30. Kusin Nisse och Jag var på väg hem.
Nisse, bitter och lite less, vill ha ragg.
Nisse ser ett sällskap, två snygga damer och en lönnfet skäggig karl iförd helgul mundering (shorts och t-shirt). Nisse tänker, "...där kan jag ju lätt glida in och bräcka en sån som honom på nån av de där två...". Så med lockigt hår, nytänd gnista och stort självförtroende glider Nils Henrik Jakobsson in i sälsskapet, lägger en hand på mannens axel och säger med silkeslen och lätt föraktfull röst...
Nisse:"Men vad fin du var då. Du ser ut som en liten kyckling!"
Han vänder sig leende mot tjejerna i hopp om ett glatt fnitter åt sin fyndighet. Men hela sällskapet ser på Nils med en extremt "ja-det var-ju-väldigt-roligt-din-jäkla-retard"-aktig blick.
Mannen (som jag för övrigt identifierat sen länge) säger...
Mange Schmidt: "Öh... ...jaha..."

Lång tystnad.

Nils inser sitt fatala nederlag och försöker så oberört som möjligt glida ur världens åsyn...

GATUFESTEN´s bästa 2: Utlåsta och väntandes på nycklar får en viss ung, snickrande Gårdtjärnsbo ett sprittande infall...

kkkkrrrrraaaaassssss..... sa det!

2008-07-02T15:14:00.004+02:00

Den här helgen gick på tok. Helt och hållet.
Planen var att på fredag jobba till kl. 16, snabbdusch, ta mig till stan, åka Y-buss, spendera helg med samlade lumpen-grabbar i Stockholm och bo fint hos Antfolk.

Typ kl 14.55 (i fredags): Jag tänker; "Fan va skönt snart klart att fara!"

Kl 15.05 (typ): Erik och jag står och surrar vid trucken. Erik sitter i och jag står lutad mot den.

Ca 30 sekunder senare: Trucken rullar på något sätt fram 20cm.

Kl 23.30: Jag ligger på uppvaknandet på Sundsvalls sjukhus. De har just opererat å lagat 3 tår samt ett mosat fotblad. Jag är bedövad från midjan och neråt samt har en kateter inkörd i mitt urinrör, då jag varken kan känna mig kissnödig eller kissa själv.

Så helgen blev mycket sitta hemma och inte kunna göra någe särskilt. Jag kan hänga tvätt, det kan jag men jag når bara en lina så vikten blir lite snedfördelad.
Den 22:a ska jag in och ta bort stålstiften i foten. Det är långt dit.
Får se om det kommer att gå att kombinera gatufest med denna knasfot.

Jag är ju typ Moderaternas hatobjekt numero Uno. Jobba två veckor, sjukskriven 4 minst!
Men jag röstade förståss på sossarna också....

För övrigt så försöker jag fixa så att Zakolski som är på Sundsvallsbesök kanske kan bo i faster Lenas hus. Hon ä bortrest och jag är husvakt. Herr Polen har lovat att de kan hjälpa till på jordbruket. Han vet nog inte själv vad ett sådant löfte gör med en s.k. ledighet. men men han får skylla sig själv...

Jag ska börja credda folk mycket mer....

appropå tidigare...

2008-06-21T20:43:00.003+02:00

...så tycker jag inte att ni ska låta följande fraser sägas ostraffat:

"Vi hörs på Facebook"
"Softish"
"bla bla, mannen jag rullar så!" (Det blir inte mer rätt bara för att Petter är vit)
"Det är inte rullskridskor, det är inlines"

Så om ni hör någon säga detta så slå den lätt på axeln och säg "snäpp upp"!!

Min goda kamrat, vän och kompis Maria Karlsson har uppmanat mig att gå i barndom och därför introducerat mig i "bajs i filmtitlar"-leken som jag och Kusin Lavemange senare lekte över msn:

mange säger:
hur känns de då ?

Olle säger:
sådär

mange säger:
ok. hur tänker du vända den negativa trenden ?

Olle säger:
leka "bajs i filmtitlar"

Olle säger:
"jag vet var du bajsade förra sommaren"

mange säger:
"en bajskorvs dagbok"

Olle säger:
(vilken är det?)

mange säger:
gissa

mange säger:
"bajssonligan"

Olle säger:
hih

Olle säger:
i

Olle säger:
eh...

Olle säger:
Bajs Hur

mange säger:
die bajs

Olle säger:
eller bajs hard

Olle säger:
sitter du också å fnissar nu?

mange säger:
aah

Olle säger:
Bajsmageddon

mange säger:
hah

Olle säger:
Shindlers bajs

mange säger:
"bajs"(greace)

Olle säger:
hehe

mange säger:
the bajsing

Olle säger:
hehe du är duktig på den h

Olle säger:
är leken

mange säger:
de är min hobby !

mange säger:
du me faktiskt detta skulle kunna säljas.

Olle säger:
"a love song for bobby bajs"

mange säger:
I love huckabajs

Olle säger:
haha!!

mange säger:
nothing bajs

Olle säger:
eh... vänta snart så

mange säger:
bajs wars

Olle säger:
"Bajsarna" av kjell sundvall

mange säger:
utbajsarna

Olle säger:
nybajsarna

Olle säger:
sista bajset hem till sverige

mange säger:
bajstrix

mange säger:
national bajser

Olle säger:
bajsbusters

Olle säger:
Sagan om konungens bajs

mange säger:
the lord of the bajs

Olle säger:
harry Potter och Fenixbajset

mange säger:
harry potter å bajset från askaban

Olle säger:
harry potter å de vises bajs

Olle säger:
hehe

Olle säger:
bajset i madison county

mange säger:
b för bajs

Olle säger:
indiana bajs

mange säger:
rädda meniga bajset

Olle säger:
HAHa

Olle säger:
det tunna röda bajset

mange säger:
simpson the bajs

"Joppe är död!!"

2008-06-10T10:34:00.006+02:00

Något som jag hoppas dör med min generation är den svenska versionen av Uma Thurmans "Catch Up!"-skämt som terroriserat oss med sin ofyndighet, alltså "Kom ketchup så går vi"-skämtet. Det är ofyndigt eller hur?
Så hör ni någon som drar det här skämtet, slå han/henne hårt på armen.

Annars så har jag fallit offer för frestelsen med lite svenssonlyx i min gråa vardag och köpt en TV.
En LGLY95XXXPowerSwitchRackamackafow-nånting i svart utförande. Hade en jäkla flyt faktiskt. Så tack Henke för det!
Visst kan jag förstå de kritiker som ser mitt inköp som lite onödigt men jag hade pengar över och så fick jag ett bra erbjudande. Däremot så har miljövännen i mig noterat att jag ännu inte hittat knappen för att stänga av standby-läget. Jag måste alltså dra ut sladden för detta vilket jag av en outgrundlig anledning har svårt för. jag vet att jag borde men gör det inte.
Jag är ungefär som de första som köpte TV på 50-talet som inte vågade stänga av TV:n för då kanske bilden inte ville komma tillbaka...
Ska ta mod till mig nån dag och bara få det gjort.

Har även införskaffat Metal Gear Solid 4, så de senaste tre dagarnas sociala kontakt med andra (bortsett från Solid Snake och Otacon) har varit obefintlig.

Appropå ingenting så tog jag studenten ifjol...

Appropå det (hrm...) så togLillasyster och kusin Hanna studenten i veckan. Mycket trevligt och glatt har det alltså varit i skön blandning med stress och panik från mödrars sida. De båda studenterna höll sig väldigt lugna och fina med. jag slapp till 90% kanske slippa att de grät och höll på. Så det var bra gjort med tanke på hur emotionella/fjaskiga de kan vara.
Nä nu ska jag nog gå och hjälpa Snake så gott det går i hans strapatser... Hare!

Idag då...

2008-05-26T17:36:00.002+02:00

Har idag genomfört min andra dag på Bäcklunds. En bra dag som gick väldigt fort...
...bortsett från att jag for ifrån min lunch imorse, sålde ett stort antal impregnerade planker styckvis istället för metervis, och tappade av ett skåp från trucken, men annars så gick det fint.

De gubbar som kommer och ska ha grejer är rätt luriga.
Först och främst så har de oftast grov dialekt, sluddrar mycket, hör dåligt och använder avancerat slang a lá 1876. De är sämre att kommunicera än Rainman i Västansjös skogar utan mobiltäckning.
För det andra så har de ju alltid helt klart för sig vad de ska ha och vad det heter. När det sen visar sig heta något annat, de mått de angav inte stämmer osv. surnar de oftast till och ska tjafsa.
"Nä nu har ni märkt fel... ...jag har jobbat som snickare i X år och har aldrig..."

Och när de väl stillat sig så ska de förhandla. En planka på 5,2 meter ska de ha till 3,5 meter då den är fnasig i kanten eller någe. Och till råga på allt är grejerna för dyra...
För när de var unga då kunde man minsann köpa två negerslavar för 40 spänn och få två gräddkolor på köpet.
Nä hualigen för dom. Jag funderar just på om man inte borde införa Ättestupa igen,,,

(Det ska dock tilläggas att det finns några snälla enar också. Och deras tillmötesgående stil gör att gubbarna blir ett gnagande bakmbrus i vardagen.)

Militär Utryckning i Civila Kläder...

2008-05-20T19:16:00.010+02:00

...med andra ord; MUCK!! WWAAAAAHHHHH!!!
Dadadadadadada daa dadaada....

Så nu är det slut. I fredags så var det "höger, vänster, om" för evigt.
Den dag som för tio månader sen såg så avlägsen ut, då jag låg där, längtade hem och tänkte att jag gjort ett misstag. Den dan, hade nu kommit. Jag är nu ute, utanför F21:s grindar och ska aldrig mer in igen.

Alltså:
Nu har jag för sista gången åkt på ett par sönderisade Vita Blixten (vars undersida a.k.a. "Bruna Bromsen)
För sista gången behövt skälla/vädja/motivera/släpa en trött och grinig Bergman som VÄGRAR att ta ett steg till.
För sista gången fått stiga upp ur en puppa kl. 6 på morgonen, -14 grader och endast iförd kalsonger tvinga ner fötterna i ett par stenhårda kängor.
Aldrig mer (som sagt, förhoppningsvis) kommer MTV vara min primära källa för musik.
Aldrig mer tvinga i mig en ljummen, frystorkad "sweet sour chicken" eller behöva inse att T-spritsdunken läckt och blött ner mitt enda torra strumpombyte.
Från och med nu kan jag när jag fryser eller är blöt kan jag helt enkelt gå inomhus och värma/torka mig.
Summa summarum så kommer jag aldrig mer behöva göra allt det onödiga slit och svineri som lumpen innebär.

Ändå var det med en stor klump i magen, och en känsla av otrolig ovilja som växte sig starkare och starkare ju mer sista uppställningen närmade sig. Och idag känner jag att jag vill tillbaka dit mer än någonsin. För jag saknar de långa spaningsuppdragen på skidor till Sågträsk på Vita Blixten.
Jag saknar att ligga nerbäddad skönt i en puppa en iskall och stjärnklar vinternatt och sakta somna in efter en tung dag.
Jag saknar hur alla omedvetet nynnar på Rhiannas "Shut up and drive" under frukosten för det var det som spelades på MTV.
Jag saknar lyckan i att få en frystorkad "Sunshine-cerial m. cantaloupe" med extra mycket melonbitar i.
Jag saknar att få göra nya saker varje dag, lära mig nya saker varje dag. Att det enda klädval man gör är "Idag: Fält- eller kasernskjorta?".

Men sist, och absolut mest av allt kommer jag sakna att inte få träffa alla er på 2:a Flygbassäk varje dag. Mina närmsta och bästa vänner under veckorna och senaste året.

Hur det inte gick en dag utan att jag skrattade hejdlöst minst en gång.
Hur vi under de mest jäkliga stunderna lyssnade på Amy Diamonds "It can only get better" på Räisinens mobil samtidigt som Ulriksson vrålar:
"-I AM BEOWULF!! And I´m gonna kill your monster... ...WITH A SPOON!!"

Hur vi kunde prata med varandra om exakt vad som helst. Allt från jobbiga kärleksbekymmer till på fullaste allvar diskutera allas senaste bajskonsistenser och vad de beror på.

Hur allt jag gjorde kunde få vara ur jobbigt som helst så länge vi gjorde det tillsammans.

Ni har hjälpt mig att utvecklas något så otroligt och ni betyder mycket för mig.

Tusen tack för alla minnen, och för mitt livs bästa år. Tack!

Arla morgonstund

2008-03-06T16:42:00.003+01:00

Jag var på jobbintervju idag på Bäcklunds. Måste ju börja tänka på att komma igång med det liv som kommer efter lumpen. Jag blev dock rekomenderad av min käre vän Johan till jobbet och på den vägen var det, så jättemycket har jag ju inte "sökt jobb" än. Men även om jag hamnar på Bäcklunds så får jag väl pröva på det så småningom ändå.
Jag tror jag gav ett gott intryck. Låtsades förståss ha mer koll på byggmaterial än jag egentligen har men det gör nog inte så mycket. Jag får ju bara lära mig sen helt enkelt. Jag lyckades få Staffan att skratta två gånger på 10 minuter så det var ju kul. Staffan var han som intervjua mig. Inte någon annan.
Så de ska höra av sig. Jag håller mina tummar och hoppas på en ytterst maskulin sommar med svordomar och kaffe i Bäcklunds lager och exteriörer.

For sen och fika med lillasyster på stan och spontanköpte en namnsdagspresent till mamma på bokrean. En bok av Jon Nesbo. På baksidan stod det att den handlade om barnvåldtäkt och mord på folk i Frälsningsarmén... ..har hört att den ska vara jättebra.

Gick i onsdags av mitt absolut sista högvaktspass. Kändes otroligt bra! De fyra dygn det gällde den här gången var av de tråkigare slaget. Vi fånga en slöttspissare men han var så stor och aggressiv att vi bara kolla hans leg och släppte han därefter. Melin fick städa upp efter honom.

Men nu ska jag göra det onda samvetet till lags och fara å gymma lite. Hej hopp!!

Kvinnorna och Jag, Omgång: 1

2008-01-25T17:17:00.000+01:00

Jag har haft många och långa kvinnor...

Näe, egentligen inte, det vara bara en bra ingress tyckte jag. Så det var inte riktigt sant fullt ut.
Särskilt inte det där med "långa".
Eftersom jag själv är ett gäng centimeter under manlig medellängd så når jag inte riktigt fram (eller upp) till de längre flickorna. Som tur är finns det ju gott om korta kvinnor med så det är väl inget att oroa sig för. Även om jag hört att de korta kvinnorna är de elaka.

Undrar varför det är så? Undrar varför de korta tjejerna kompenserar sin korthet med elakhet? Eller så är det de långa som kompenserar sin längd genom att vara snälla. Det handlar ju om vad som är bäst. Att vara kort eller lång, och den diskussionen kan jag inte behandla nu.
Och för den delen, och alla andra delar med, så känner jag ett gäng hyfsat snälla tjejer som är korta. Jag ska banne mej gifta mig med en kort en (thailändska kanske) och görana riktigt snäll. Bara för att visa att det går. Hur jag ska göra det? Med baksidan av min hand såklart, "KLATSH KLATSH!! Du ska veta hut i mitt hem!! KLATSH KLATSH!!"
Näe...

Men angående kvinnor så är jag rätt självsäker.
Tror jag iallafall. För om jag kanske får ögonkontakt med en okänd tjej på stan och sedan lyckas knipa till mig ett leende, så blir jag övertygad om att jag praktiskt taget kan slita av mig kläderna på stället och att det skulle genast idka sexuellt samlag. Jag tror nämligen att jag är väldigt attraktiv.
Tanken att hon ler åt mina sunkiga skor, min dåliga rakning eller helt enkelt det faktum att jag stirrar fånigt på henne slår mig inte för en sekund. Jag VET att det är mig hon vill ha.

Men igår funderade jag på om jag kanske inte är så attraktiv som jag tror att jag är och att det som tycks vara en gnutta narcisism egentligen speglar ett riktigt taskigt självförtroende. Vilket gör att jag förstorar upp tecken på intressen till absurdum...
...för man kan kalla mig mycket, men en fruntimmerskarl är jag väl inte?

Jag borde skaffa en kvinnlig bekant som jag endast är just "bekant" med. Med henne skulle jag kunna bollar mina tankar om vad som är vad i kvinnans värld.
Nu ler alla de flickor som läser det här och tänker; "Han har noll koll ju" och det är sant. Jag har ingen koll men skulle gärna vilja ha, så kåm ån, give me some sugar, lär upp mä!!

Jag läste en bok om hur man raggar upp tjejer. Det fanns många goda ideer i den och det stod bland annat att man SKA tro att man är kung i djungeln. Det syns tydligen och ska anses väldigt attraktivt. Så jag kör nog vidare på det. Det fanns en massa andra knep också men de berättar jag inte...

...för tänk om jag provar dom på just DEJ!

P.S. Anledningen till att jag har sub-rubriken "Omgång:1" beror på att det här ämnet är långt ifrån färdigbehandlat. För no matter hur många gånger ni trycker bort mig så kommer jag tillbaka. Som gummibollen. D.S.

Tankar 2008

2008-01-05T18:45:00.000+01:00

Då var det nytt år igen.
Var rätt nöjd med förra. Fast 2007 blir väl kanske inte det år som kommer skrivas med FETA bokstäver i historiehyllan. Men helt okej alltså... ...lyckades förbättra vissa saker och misslyckades med andra. Kom fram till att man alltid i slutändan är sig själv. Kankse är något viktigt....

Jaha så det här året ska väl bli ännu bättre. Nu ska jag göra något, jag ska resa och leva ut mina drömmar och yada yada yada...
Det tänker man ju varje år. Fast jag ska nog inte ha någe mål iår. Bara go with the flow tror jag.
Fast nja, ett mål ska jag ha och det är att lyckas ta tag i chanserna som kankse dyker upp. För det har jag varit lite dålig på 2007. Ska dock inte bli ett dugg vuxnare. Hemska tanke. Skaffade internet- och telefonbank i veckan och jag kände hur mitt annars så släta ansikte bildade djupa rynkor i huden.

Det dröjer väl inte länge innan man faktiskt ser ut som en pung med ögon.

Jag läste om en tävling för Smarty. Ni vet de som gör kokosstänger och sånt. Tanken var iallafall att man skulle skriva en klatschig slogan åt dem och den som vann fick väl en låda kokosskum.
Och längst ner på sidan stod det:
"Vinnaren koras av Smartys jury. Deras beslut är slutgiltigt och kan ej överklagas."

Undrar hur många och vilken typ av människor det är som egentligen skriver in och gnäller när lådan med kokosskum aldrig dyker upp.
"Men min slogan måste ju ha varit bäst!!" skriver dom med aggression mellan raderna.

En annan grej jag tänkte på är om svenskar som flyttat utomlands omger sig med en särskild jar-gong där de bor såsom invandrare i Sverige.
Om iranierna tänker att invandrare är de med cykelhjälm och som viftar med handen för att svänga.
Ja jag vet inte.

En grej jag hörde igår var att vi killar är dåliga på att ge tjejer komplimanger i förhållande till killar utomlands. Jag vet inte om det bara gäller mig men inte får vi killar så jäkla mycket komplimanger av svenska tjejer heller.
Jag säger ju ogärna att någon är "ful" men hon var ju inte jätte-jätte-snygg hon som sa det här till mig heller. Kanske är det så att vi svenska killar inte är lika mycket lögnaktiga som killarna utomlands. Basta!!

Fast man får väl ljuga när det kommer till kärlek antar jag. Kanske ska jag träna på det iår?

The chosen one...

2007-12-18T21:49:00.000+01:00

Fick ett brev på posten för ett tag sen.
Det är väl inget märkvärdigt med det, visserligen får jag inte så ofta post men det har blivit mer nu sen man blev vuxen och slutat skolan.

Det här brevet skiljde sig inte någe nämnvärt eller såg någe särskilt speciellt ut.
Det var ett brunt, A4-stort kuvert helt anonym till ytan bortsett från mitt namn och adress som mottagare och uppe i vänstra hörnat fanns Försvarsmakten emblem.
Jag gick tillbaka från postlådan till huset medan jag funderade på vad det kunde vara denna gång. En lönespecifikation, foto från högvakten kanske, julbetyg... och en massa andra grejer. Det är väl det som är fördelen med att ha så långt till postlådan. Då kan man klura lite på vad man fått.

När jag kommer hem och sätter mig vid köksbordet så öppnar jag kuvertet med en kniv.
"Frrrraaatsscchhh", säger det. Ut på bordet faller nu ungefär 10 små pappbitar och en större pappram. Förvånad tar jag upp ramen och läser vad som står i den:

"Du är utvald. Ring det här numret...", därefter följde ett 0771-nummer.

Först satt jag bara och glodde på det mycket raka meddelandet. Därefter grabbar jag en telefon och slår det angivna nummret.

Medan några signaler hinner gå så far en massa tankar genom skallen på mig.
"Vad är det här? Är JAG utvald? Till vaddå? Det här är någe stort, någe mystiskt..."
Medan adrenalinet börjar pumpa allteftersom fler toner ljuder i mitt öra så susar idéer vidare i huvudet... "(tuuut) ...hemlig operation... (tuuut) ...007... (tuuut) ...Rambo... (tuuut) ...informationsbyrån... (tuuut) ...en död Mahmoud Ahmadinejad... "

Plötsligt svarade en mansröst med lätt agressiv och stressande ton. Väldigt militärisk.
"Du har blivit utvald, lägg ihop pusslet. Slå in koden som framträder. Du har 40 sekunder på dig. 40... 39..."
Han började därefter räkna ner med samma elaka ton i telefon. Stressat börjar jag försöka pussla ihop bitarna i ramen. Det är fippligt, det går för långsamt, jag kommer inte hinna.När mannen i telefonen har kommit till 5 så lägger jag den sista biten och ser då den fyrsiffriga kod som jag ska slå in vilket jag gör med minsta möjliga tidsmarginal tillgodo.

Paus

"Det var rätt kod. Ta med ramen in i ett mörklagt rum (klick)"
Tyst i luren. Nu, än mer konfunderad stapplar jag in i skrubben. Jag stänger dörren så det blir helt svart. Pulsen är hög. Nu ska jag få nästa ledtråd. Vad kan det vara.
Sakta framträder en självlysande text på pusslet jag lagt. Det står...

"Uttagningarna till officersutbildningarna börjar snart. För mer information och tester, gå in på www.officer.nu."

I det här läet står jag först silla.Helt tyst med ett pussel i handen i mitt trånga och becksvarta skrymsle. Sen börjar jag skratta.

Det5 här måste väl vara det omständigaste jag varit med om. Nu har de fått upp mig så pass i varv bara för ett sådant antiklimax.
Men det är väl Försvarsmakten i ett nötskal. (har aldrig förstått det uttrycket)
Försvarsmakten befinner sig i en djup ekonomisk kris och det är sådana här ideer som de satsar pengar på för okänt belopp. Men eftersom antagligen varje svensk ung man som gjort lumpen fått ett så blev nog slutnotan rätt dyr.

Undrar hur dom tänkte när de satt där på mötet och beslutade om det här. Någon hade säkert redan sagt: "Ja men då ger vi ut den här internetadressen till förbanden så kan soldaterna sen själva gå n och kika."
Och det är väl där när de tycker att de kommit överens om ett enkelt, effektivt och ekonomiskt beslut som någon, antagligen en riktigt stridspitt som inte fått ut den spänning som han förväntat sig av officersyrket, sträcker upp handen och säger:
"Ja men tänk om vi skulle göra såhär..."

Tänk vad papp försvarsmakten gjort av med här. Vilka skattesummor som gått åt.
Bara för att försvarsmaktens logik är att den runda pinnen KAN gå ner i det fyrkantiga hålet.
Samma grej hände när man skulle ta fram den militära förkortningen för "grodman".
Man lejde en ingenjör eller något och han jobbade med detta i några månader. Fick bra betalt och sen kom han med resultatet...
...grdman. Månaders slit och resurser hade gått till att plocka bort ett O.
Och den förkortningen används än idag.
//Stolt del av Svenka Försvarsmakten

2007-11-18T19:00:00.000+01:00

Snart klar nu.

Ska bara göra sista passet imorrn så får man fara hem över resten av veckan sen.

Ska bli skönt. Det blir nog lite höbuntning med mera.

Det har vare en lugn tid i huvudstaden. Igår natt kom en kille på vingliga ben och försökte ta sig över den låsta grinden. Jag sa åt honom att det inte gick för sig och skicka honom runt den istället.

Han kom tillbaka 2 gånger till under det passet. Jag trodde han skoja med mig den tredje gången men han verkade uppriktigt förvånad, varje gång, över hur han kunde ha kommit tillbaka till mig. Men glad i hågen fortsatte han vidare och om han återvände ännu en gång förtäljer inte historien...

Var hemma 19 timmar på Farbror Svens begravning.

Allas vår bästa kompis är borta nu.
En person som alltid tyckte att det jag hade att berätta var intressant och verkligen lyssnat på mig. En person som var en stor förebild för mig och garanterat för alla oss som växt upp kring honom.
Och jag känner verkligen hur mycket jag kommer att sakna honom. Men Farbror Sven har gjort det lätt för oss att minnas honom. Minnena från sommardegarna vid kvarna och forsen och hans enorma glädje som smittade av sig. De är med blandade känslor av lycka och sorg man tänker tillbaka på de minnen man har.
Det kommer ta ett tag att smälta.
Vila i frid, kompis. Och tack för allt.

Knugen å já...

2007-11-05T19:30:00.000+01:00

I skrivande stund sitter jag i en militärförläggning på Muskö. Här kommer jag sitta fram till onsdag vecka 47 och bara må som en jordgubbsklubba på en tandläkarmottagning.

Eller inte endast här på Muskö, varannan dag kommer jag att fara in till det kungliga slottet i Stockholm för att vakta det under ett dygn. Sen återvända till Muskö. Sova lite, putsa mina skor, stuka basker för att sedan åka till slottet igen.
Det kommer vara ett evinnerligt farande som en genomsnittlig skottspole mellan dessa två platser.

Jag står på post nr 2. "Jag skall bevaka västra slottsvalvet, slottets västra fasad samt yttre borggårdens angränsande delar".
Det är en fin post. Hyfsat i lä tror jag.
Det är jag som ska öppna bommen till inre slottsgården när kungen kommer med sin BMW och ska parkera. Ska försöka bonda lite med honom om jag får chansen.

Igår fick vi en ledig dag i Stockholm. Det var kul. Roligast var nog de inbitna och mycket bittra jämtlänningar som verkade väldigt förlorade i Sveriges storstadsvimmel.
Några utdrag ur gårdagen:

"...en kaffe latte och en kråssann (croisant). Ja man ska väl tydligen va så jävla fin i kanten här!" // Wittenström till en servitris som blev rädd

"Det är tamejfan helt fucking otroligt att de ska försöka sno ens pengar hela jävla tiden i den här stan!!!"// Granström efter att expiditen förklarat att man måste betala en femma att få låna toaletten. Expiditen blev också rädd.

Min personliga favorit var den replik ovannämnde Granström fällde på biotoaletten
"Men vafan?! Det är någon sorts jävla automatspolning!!"

Han råkade nämligen av misstag komma åt den optiska sensorn som skötte spolningen.
En mycket underhållande dag. Kom gärna å se mig på slottet. Jag står som fjärde man från täten, längst ut till vänster vid ceremonierna och återfinns därefter vid post två som sagt.

jamen vi hörs.

Brrra heij, (ta´t me en nypa salt)

2007-10-27T22:00:00.000+02:00

Åter igen ett blogginlägg som kan kantas av fölera stavfel pga. för högt intag av både det ena opch det andra. Inget av dem olagligt. Detta kommer att raderas imorrn å jag vill ge en sun bild av mig själv. Så ni som läser detta njut av stunden.

Det finns två sanningar i livet...
Den ena hanlar om att livet endast är jävligheter som måste klaras av för att stärka dig till den slutgiltiga förvanlingen... ...döden.

Den andra är att det som stärker dig mest är kärleken, den sällsynta livslånga och hur du vårdar den. Varje sekund.

Kanske ovanligt vist. Kanske ovanligt mycket fyllesnack. Men det är et som kommer rent spontant utan att tänka.

P.S. Den andra sanningen är kanske den viktigaste medan den första är något att acceptera. Bara så ni vet eller får funera på. D.S.

Fotsvamp, stråke, suddigumm...

2007-10-21T12:05:00.000+02:00

...olle, führer, halsband, Sauron, golgata, neandertalare, djursex, kompisgäng, bananskal, Horace Engdahl = kuf, alias, JFK, musmatta, älgjakt, kompis, Stockholm innerstad, Stockholm ytterstad, baknacke, ljuskrona, framnacke, bra svensk porr, försvaret, Tipp-Ex, Fed-Ex, NNP, fotboll, underkläder, Paolo Roberto, din mamma, modem, USB, rymdraket, explosion, lite naket, Metal Gear Solid, stämpel, glasögon, fotograf, hockey, penna, björkar, jag, fakturera, deklarera, högtalare, stenstan, höga/långa/breda broar, feta damer, cirkus, skoj och ploj, Heineken, Polen, pyramiderna, apartheid, VietCong, FBI, Allah, Kabooooommm, Selma Lagerlöf, proleteriatets diktatur, döden, tyska högern, tyska jabben, Moder Theresa, påven, roliga huvudbonader, saga, morfar, vikingar, foldingar, lilla mörken, svarte Sambo, anti-fascistisk propaganda, Elton John, flygelfantast, Leif GW Persson, 2 skäggiga hakor, musikvideo, sågspån, pårökt clown, orangutang, kolera, mögel, Pasteur, Lt. André Bränvall, symaskin, nordpolen, växthuseffekten, vilse, upphängd, hittad, reloading, Sony Ericsson, Mufasa, Jakarta, hål, Bermudatriangeln, övrigt, tunn och blek, stor saftig maskin, kött ä dött, hjälp, superlim, åsnor, jurassic park, fjäll, hoppa hopp, skräniga skrän, HTML, Fuji, LSD-chock, kardemumma, Akropolis...

En dam som kallar sig själv kåäss gav mig en kommentar på mitt föregående inlägg.
Hon berättade att hon hade sökt på google (eller "googlat" som det heter i folkmun) på Sveriges Rättssystem och då kommit in på min blogg av en slump.
Eftersom jag i ett tidigare inlägg nämnt orden Sveriges Rättssystem när jag behandlade inkapaciteringsteorin så hade jag fått en ny läsare. Och som jag förstått det så mäts respekt i bloggvärlden i första hand genom hur många läsare du har.
I andra hand (eller kanske rentutav tredje) kommer aspekten hur bra du skriver.
Så det jag nu gjort är ju att försöka höja pricksäkerheten vid en googling så att du med en större sannolikhet styrs in hit och kan då florera runt i min keramiska trädgård för bräckliga påståenden....

Välkommen

Quidquid latine dictum sit, altum viditur - "Allt som sägs på latin låter djupsinnigt"

2007-10-13T14:14:00.000+02:00

Jajamen, så då satte de ut mig nånstans i skogen och jag skulle genomföra mitt ensamdygn i överlevnadskursen.
Med mig hade jag ryggsäcken, strumpor, vatten, värmejacka, handskar och ett kokkärl som jag suttit sönder och som nu var obrukbart.
Jag satte igång med att bygga mig ett vindskydd i maklig takt. Eftersom jag inte skulle ha annat att göra så gjorde jag det så långsamt som möjligt för att slippa sitta sysslolös senare.
Kl. 18.00 var det lika svart i skogen som Harald Blåtands tänder.
(D.v.s jättesvart. Det vara bara det att man benämnde svart som blå på den tiden.
Undrar vad man benämnde "blå" som. "Gul"? Omständigt...)

I varje fall så var det nu mörkt och jag stod där med ett halvfärdigt vindskydd och såg inte ens träden framför mig. Men jag fortsatte och efter tre timmar till var jag klar. 1 timme användes till att med ett panikartat grepp, uppklättrad på tre meters höjd bryta torra grenar från granar i mörkret. Resterande 2 timmar spenderade jag med att hitta tillbaka till mitt vindskydd.

Unggefär 21.30 hade jag fått upp en eld och tyckte att min situation var helt okej. Jag värmde stenar som jag sedan hade instoppade i armhålor och skrev för att hålla värmen.
Denna "stenidé" är en konst i temperaturbedömning. Jag har två brännblåsor i ljumsken som bevis...

När jag då sitter där. Ensam i skogen, två minusgrader kanske, en värmande elds sprakande är allt som hörs och man känner sig som ett med naturen. Det är då inte konstigt att jag börjar spekulera i om det inte är såhär Pappa Gud i Himmelen vill ha oss?
Se oss klara oss utan (extrema) besvär i den värld han skapat. Jag tror nog att det är så och förstår att det fortfarande finns en möjlighet i vår moderna värld att lämna allting, och som sagt vara ett med den natur vi allt mer trycker undan.
Jag känner frid i kroppen och tänker; "Här kan inte civilisationen nå mig..."

Då hör jag en svag melodi.
Jag lyssnar och inser att ljudet av låten "Fågeln Roger" ljuder genom skogen. Närmsta plutonskamrat är minst en kilometer bort men vinden ligger rätt och för denna avvart och inavelsvarelse i musikvärldens skräniga brunstläte till mig via en avlägsen Sony Walkman.
Den är inställd på "repeat"

Norgan (osäkert); "Osäkrar?"

2007-10-03T18:07:00.000+02:00

Sitter för ovanlighetens skull och surfar vid en av Försvarets datorer. Det känns mysigt med fläkten som surrar, den roliga versionen av Internet Explorer (som någon lustig person döpt till "Vodka Explorer") och killen en bit bort med långt blont hår i en bena.
Han snörvlar och nynnar för sig själv där borta.

Jag tror det antingen är ledmotivet till Rederiet eller Bokstund. Det är svårt att höra.
Bokstund var det där barnprogrammet när två större killar och en liten sätter sig på en flygande matta tillsammans med en koffert full av böcker men de får inte plats så den lille och kofferten sparkas av och de stora killarna far iväg på mattan med böckerna. Då tar den lille killen och sätter sig i kofferten och far iväg i denna.

Detta är ju självklart inte juste av de större pojkarna. Och många tycker säkert att de bord låta lill-killen flyga me på mattan någon gång. Men, NEJ! Varje gång far de ifrån honom så att han får åka unken koffert istället.

Frågar du mig ska de straffas hårt och skoningslöst enligt inkapaciteringsteorin. Den bygger på den oemotsägliga förutsättningen att en brottsling bakom lås och bom inte kan begå vidare taskigheter, i varje fall inte utanför murarna för densammes fängelse där vi antar att lill-killen har sitt hem (och numera fristad för mattfärder i alla väderstreck). Om de inte har några fler skumraskaffärs-kompisar på utsidan som fortfarande går fria och kan utföra djäkelskap. Då ska de också låsas in.

Denna teori (inkapaciteringsteorin) ligger till stor grund för påföljdssystemen i många amerikanska delstater och leder ofta i praktiken till en stor andel mycket långa fängelsestraff eftersom de kan döma en för 20 olika brott á 5-15 år i kurran samtidigt vilket i slutändan blir en sisodär 150-200 år.
I Svea Rike döms man ju endast för det brott som ger högst straff. Inkapacitering kan även berättiga straff som dödsstraff och stympning. Riktigt hur vet jag inte. Men inte ska de stor killarna sitta 200 sköna år med alla sina lemmar i behåll. Nänä...

Annars gillade jag Bokstunds inledningsnutt. Den gick ungefär så här:

Dede-deoow dede-deow dedededededeoow,
Dede-deoow dede-deow de-de-dede-deoow,

Dede-deoow dede-deow dedededededeoow,
Dede-deoow dede-deow de-de-dede-deoow,

DEOW-dede DEOW-dede dede-de-dedede
DEOW-dede DEOW-dede dede -- de

Och sen tog man det från början igen. Klämmig låt.

Borde egentligen ut och springa nu men vi får se vad det blir med det. Ska nog vika ihop min tvätt först.
I övrigt dedikerar jag denna till Mastodontfilms-Norgan. Han har tyvärr lämnat oss men vi vet alla vad ett avbrott innebär...

2007-09-29T17:16:00.000+02:00

Efter ett långt uppehåll kommer jag härmed igen.
En 10-15 veckors period av mitt liv har varit en tid av relativt stora förädringar.
Och jag måste säga att jag är nöjd. Det känns väldigt bra när jag tänker efter ordentligt på vilken riktning mitt liv har tagit.
Visst kan det vara jobbigt om man tar vissa delar för sig själva, men i helheten så har jag styrt upp den här båten på lugnt vatten.

Numera slappnar jag av och försöker bygga upp ett bra stadigt torn i livet av diverse nya vänner, uppgifter och intressen.
Kärleksfronten sneglar man ju på med intresserade ögon men jag känner att det löser sig så småningom. Det ska gå långsamt nu har jag bestämt. Inget stressande att något ska vara "som jag vill ha det".

Det känns ledsamt att vissa ansikten försvinner om man inte anstränger sig för att hålla dem kvar. Men till viss del är det ju oundvikligt, men en viss insats kommer jag att fokusera på där.
Saker och folk förändras och då gäller det att vara snabb och få in en fot i ett fördelaktigt läge.

Det verkar ju som om jag blivit väldigt allvarligt och livsbegrundande. Men det är man ju hela tiden egentligen. Bara att jag kände ett behov att få ner det i pränt så det blir klart och tydligt.
I övrigt är jag jäkligt glad för det går ju som sagt nu, rätt bra.

Ska tillbaka upp till Luleå imorrn för en veckas ledarskapsutbildning.
Kommer säkert bli några "Jag-Heter-Olle-Vad-Heter-Du?"-lekar och sånt. Men det är väl bra. Mazariner kommer väl att förekomma likväl. Så det blir nog bara fint ska ni se.
Då kan man ju sätta in det fint i CV:t sen. då har jag tre meriter att konkurrera med.

1. Utbildningen i gruppledarskap som nämndes ovan.
2. Rätt duktig på att köra traktor.
3. DM-guld (för högstadieskolor) i gymnastik (ringar) 01 och 03

Känns bra att komma ut i arbetslivet sen med redigt kött på benen sen.
Sen har jag hört att det är kaos i Burma också. Lyckades pricka in en hyfsat röd tröja igår så jag spelade på att vara fullt politiskt medveten. Öven om det kanske inte var så svårt med just det där i burma men jag gör det i övrigt också.
Om ni misstänker mig för att inte vara en globalpolitisk allmänvetare så är det bara att fråga om jag är det. Det är lätt att ta reda på. Jag kommer att svara "ja" fast sanningen är "nej".

Så Summa summarum: Nisse är en frikyrklig Johnny Cash och jag mörkar min okunskap.
Ska skriva något med fräs i imorrn. Om död och maränger och en frystorkad påse med lapskojs.
Men det blir då. och då är då och nu är nu och nu ska jag gå.
Adjöken

2007-08-25T18:28:00.000+02:00

Jag springer i en kolonn om tre tätor.
Överallt runtomkring mig springer grabbar i ljusblå träningsoveraller.
Rakade skallar överallt och jag känner en stark och svidande doft av gammalt svett.
Jag är otroligt trött och måste bara bajsa.
Sen inser man att det är ca 7 kilometer kvar.
Jag snörper av tarmen och fortsätter.

Jag är stationerad i 2:a Flygbassäkpluton, 1:a Insatskompaniet på F21 i Luleå i svenska försvarsmaktens tjänst. Det vill säga jag gör lumpen. Har nu gjort det sen 4 veckor tillbaka. Och jag har på denna korta tid lärt mig väldigt mycket nytt. Det här med att snörpa av tarmen och kunna hålla emot den mest akuta bajs-/kissnödighet har vissat sig vara en av de mest värdefulla. På något sätt så vill alltid tarm och task inte tömmas förrän en ny övning har påbörjats.'

Lumpen är omgiven av både underbara försköningar och skräckinjagande varningar.
Och visst är det ett fascinerande idé det här med militären.
Först ska det ju sägas att det är oftast jobbigt och man är konstant trött.

Som ni alla vet så ska detta uttalande följas upp med att jag säger att allt är roligt samtidigt.
Oavsett om i tror mig är fallet så.
Det trevligaste är hur fort man kan lära känna 40 personer bara man klumpar ihop dom tillräckligt. En annan kul grej är hur man endast tilltalar varandra med efternamn. Det känns som man har klivit rakt in i en 50-talsfilm när man får säga; "Kan Karlsson klia mig på låret"?
Appropå namn så dök "militära" smeknamn upp redan efter en vecka.
Vi har Backhopparn, Polschki, Sniper, Bilbo, Foppa osv...
Oerhört löjligt, men dat kom helt naturligt. Det är en konstig jar-gong.

Den är grabbig, jar-gongen. Det mest frekventa samtalsämnena innefattar oftast saker som;

"supa"
"knulla"
"vapen/krig"
"öl och sprit"
"rattar/tuttar/bröst"

Jag själv har aldrg varit så duktig på att tala i den här grabbiga tonen. Men på något sätt kom det rätt naturligt när jag väl försökte. Jag blev lite rädd när jag tänkte på om jag höll på sabba det filter som jag anser mig ha haft. Kanskse kommer jag fisa högt i ansiktet på farmor och därefter skratta rått innan det här är över. Ska se till att sköta mig.

Vi har 4 befäl. Vi hade 5, men sergeanten/kadett åkte tillbaka i fredags. Han fick en flaska whiskey av oss.
I varje fall så har vi 4 befäl över vår pluton. Högsta hönset är Kapten Hofslagare.
(Får man det efternamnet så har man nog inte så många andra yrken att välja på, som att en brittisk ung Jeeves inte skulle växa upp och bli betjänt. Det vore ju skandal)
Sen har vi tre löjtnanter som instruktörer.
Vi har Borsgård. Han ansvarar för vår "stridsutbildning". Den enda jag vet som kan dra ett skämt och ändå se helt uttråkad ut.
Vi har Johansson. Han ansvarar för att att vi blir tränade. Karln blir ALDRIG trött. Tränad som ett as! Vi kallar honom "Scary Eyes" för han har så läskiga ben... ...nä, skoja bara. Ögon såklart. Kul.
Sen har vi Brännvall. Skön och väldigt rolig kille som kan måla upp ett scenario:
"Ni är tamejfan inte här för att klappa mormors katt. Ni ska bli hänsynslösa XY-mördare. Jag är fan inte nöjd förrän ni näääääästan står utpekade i Aftonbladet som den nya Flinken. Och sköter ni er inte så ska jag fan mata er med "bajsmackor" (läs. "jobbiga uppgifter") tills ni tamejifan storknar."

Alla tre är kompetenta och trevliga så länga man sköter sig. Men de har slänger ut sig vissa klyschor som jag inte är villig att hålla med om.

Teorin.
Löjtnant Johanson, Stora Skyttebanan, föreläsning om stridsteknik:
"...och om det blir för nära så ska ni fan bita dom. I krig och kärlek är allt tillåtet!"

Om vi tar detta uttryck och sätter in i verligheten:
Flygöversten: "Dagens övningar består av ett bombanfall mot Säffle. Säffle ska jämnas med marken klockan fjortonhundra. Det är nämligen en jävel som bor där som är nere i samma servitris som jag. Verkställ!!

Det håller ju inte som ni förstår.

Teorin.
Löjtnant Borsgård, korridoren, prat om diverse:
"...jaja, i sådana fall får ni göra det. Men bara då. Som man säger, undantaget bekräftar regeln."

Och i verkligheten:
Regel: Det regnar alltid om somrarna.
Undantag: Det är vackert väder ibland.

Regel: Människorna är av gudomligt ursprung.
Undantag: De som härstammar från aporna.

Regel: I Kina värnar man sig om sina kulturpersonligheter.
Undantag: De som sitter i fängelse.

Regel: Sveriges försvar är bäst i världen.
Undantag: Andra länders försvar.

Regel: Sveriges kung heter Pelle Liffner.
Undantag: Att han inte heter det.

Alla dessa regler ar således undantag och är då följdaktligen sanna.

Jag återkommer.

..en intressant inledning som ska locka till...

2007-07-23T20:12:00.001+02:00

Saker kan se olika ut beroende på hur man ser dom.

De kan se ut såhär:

Eller såhär:

Så summa summarum; vi bor ibland i hus och ibland i hål, men bör aldrig underskatta värdet av tvål.

Offentligt Kunnagörande

2007-07-20T23:26:00.000+02:00

Jag läste igenom mitt tidigare inlägg.
Och till min stora förvåning faktiskt så tyckte jag att det var väldigt aggressivt och att jag inte höll med om vissa delar av det jag sa. När jag läste det så tyckte jag att det lät väldigt illa varje gång jag sa "neger". Även om jag visste att jag bara menade väl så kunde jag helt enkelt inte hitta något bra grejer i ordet.
Det känns lite tufft att erkänna att jag nog inte kommer att slänga ur mig det ordet hursomhelst i framtiden.

När det kommer till att det var lite aggressivt skrivet så tycker jag att teckensnittet är obehagligt. Jaja, nu ska jag släppa det där och gå vidare. För om man går på strandar får man väl vara glad för att man inte sjunker.

Jag mötte en granne när jag var ute och körde traktor på byvägen häromdan.
Grannen, vi kan kalla honom Göte Velander eftersom han heter så, körde sin nya bil.
Jag tyckte vägen var lite smal så jag smög ut i diket litegrann.
Göte elander tyckte inte det.
Och jag måste säga att jag beundrar sådana personer. Det vill säga personer som tror så stenhårt på sin idé att de är villiga att offra vadsomhelst för sin övertygelse.
I Götes fall hans backspegel.

KAPOFF!!! sa det, och jag fick lite vuxenpoäng. Eller en gókaka, det beror på vart på Sverige kartan man bor.
Är det utanför så kan det vara "gókaka"

Vi börjar med ett kamouflerat skämt...

2007-07-13T19:43:00.000+02:00

Sverige är ju ett av världens mest invandrarvänliga länder. Detta till följd så finns det ju gott om invandrare på gatorna och vägarna och stigarna som man går på o.s.v. Man/Du/Jag kan ju då tycka att det inte vore någe märkvärdigt att passera nysvenskar när man, låt oss säga, går på stan.

Så är för mig konstigt nog inte fallet. När jag går förbi en neger så tittar jag helt ofrivilligt lite extra på denna. Jag vet inte riktigt varför och jag vet att detta beteende hör hemma i områdena kring treriksröset i slutet av 1800-talet men jag tror att det är för att de inte ser ut som jag som de väcker mitt intresse. Och ärligt talat så kan jag ofta tycka att de överlag är snyggare. Men jag hoppas inte att de märker något...

Så det kanske var för att neutralisera nånting som jag tackade ja till att följa med till dalarna och dalhalla på kort varsel och se den berömda sånggruppen "Soweto Gospel Choir".

Kl. 12 fick jag förslaget om att åka.
Kl. 14 for vi.

Kl. 18 framme hos Anna Sommar (världens underbaraste människa helt till 100% allvar)

Kl. 20 showen började.

Showen var fantastisk!! Efter en hel massa höftsväng så fick vi (och SGC. såklart) dalhalla att resa och dansa med i rytmarna. Anna kände flera av körmedlemmarna sen hon bodde i just Soweto i Johannesburg, Sydafrika så när showen var slut så gick vi bakom scen och prata med dom. Vi blev medbjudna till deras hotell och jag ska säga att jag kände mig riktigt bekväm med alla negers. De var hemskt sympatiska och jag tror det var bra för mig att avdramatisera det här med "svarta"-grejen.

Att jag sen blev mer uppsmiskad än en snorunge år 1915 när jag försökte mig på att spela biljard mot dom fick jag ta som en värdefull läxa.

P.S. Jag vet också att det finns personer som inte gillar uttrycket "neger". Men jag vill bara säga att om ni finner detta nedsättande så gör såhär:

Ta ett stycke ord av typen "neger"
Ändra ordet till en synonym för "svarthyad människa"
Avlägsna alla negativa innebörder som du kanske tycker ordet kan stå för
Vet nu hur jag menar när jag säger det

För kåm ån... D.S.

Neger, d.v.s. svart.

Sköt mig...

2007-06-28T18:52:00.000+02:00

Är det en sak jag har fått lära mig veta, så är det hut. För mig är hut det vackraste livet har att bjuda att veta.
Ibland säger jag till mig själv: "Varför har du egentligen så mycket hut? Andra människor vet ju betydligt mycket mindre hut än du." Och då brukar jag svara mig: "Jodu, det beror kanske på att hut är egentligen det du har fått lära dig veta ordetnligt i hela ditt liv."

Förstår ni mig? För en människa som kommer från ett inte så rikt hem och som inte haft en aning om sina utgångsmöjligheter, som knappt borde få studera vidare, för en sån människa känns det befriande att åtminstone veta något riktigt ordentligt, till exempel hut.

I skolan fick jag förvisso reda på vad Hallands floder hette, men annars var det mest hut jag fick lära mig veta där också. Och det militära bygger ju helt och hållet på detta med hut. Det var därför jag gick in hårt för att få göra lumpen. Att kanske få lära ut till andra något som man själv vet riktigt ordentligt - hut i mitt fall - är inte det något stort och riktigt?

Men som hutvetare blir man ju självklart utsatt för trakasserier, som alltid när man slåss för en stor sak. Elaka människor kan komma fram til mig och säga: "Du som vet så mycket hut, du känner väl andra berömda hutvetare, som Himmler och Göring och dom?"
Så orättvist kan man bli hånad. för visst var det klart att nazisterna visste en massa hut av olika slag, men det var ju tysk hut. Vad jag vet är ju rent svensk hut. Det är ju en helt annan sak.

Hut är det vackraste jag vet. Hut kan ju betyda så mycket. Hut kan vara som en liten silverklocka som ringer i mänsklighetens ödestimme. Men för mig betyder hut helt enkelt och vardagligt att uppföra sig som folk. Fast inte som viket folk som helst, givetvis, utan folk som lärt sig veta hut.

"...om hon haft en kniv skulle hon använt den."

2007-06-25T20:53:00.000+02:00

Jag installerade "Sitemeter" på den här sidan (se här till höger, rubruk;"bubo bubo" (berguv på latin)) senast jag skrev något. För att på så sätt ha lite koll på hur många man når ut till med sina visdomsord av varierad kaliber, kvalitet och räckvidd. Det visar sig att jag har en hyfsat stabil läsarkrets på ca 6-7 besökare om dan.

Jag vet inte hur mycket folk ni har som besöker era bloggar men jag känner mig rätt peppad av dessa 7 personer som tittar in då och då för att se om det hänt mig något.

Så, vad har jag gjort den senaste tiden? Jo. Jag har stirrat på den här:

Vi har nämligen tagit i första skörden för i år och jag fick äran att i år slå det kommande vinterfodret. När du gör det så måste du med jämna mellanrumm vrida dig om i traktorsätet och konstatera att det lilla hålet ligger lite lägre än vad det gör på bilden. Då ligger den stora maskinen rätt och du kan sätta dig tillrätta igen.

Ja så ska du göra med ungefär 30 sekunders mellanrum men iochmed att jag är lite nervös för att köra sönder något så gjorde jag det med en intervall på ca 10 sekunder.

För att man ska orka med att köra en längre stund så hade jag även på mig ett par hörselkåpor med radio i. Grejen var att det är lite glapp i just det par jag använde. Så om jag vred huvudet lite för snabbt åt höger (det håll jag just vände mig åt för att kontrollera hålet) då försvann ljudet och jag var tvungen att knycka med huvet hårt åt vänster istället för att det skulle komma tillbaka.

Summan av dessa förutsättningar var att jag med 10 sekunders mellanrum vred mig om 180 grader i förarsätet och skakade sedan furiöst på huvudet. Det såg och kändes rätt lustigt ut just då men idag sitter jag med en nackspärr som skulle fått något som aldrig gråter att gråta hela tiden för att tala klarspråk. Och det är inte alls roligt. så tråkigt, så tråkigt äre. För nacken.

Jag var även toastmaster på en 50-årsfest på midsommaren som var. En ny upplevelse för mig.

Jag tyckte att jag skötte mig rätt bra men jag gjorde nog ett gravt fel.

Det hade förklarats för mig att jag skulle ansvara lite för att allsången kom igång. Detta redogjordes även för gästerna. Ganska tidigt kom det då en dam med onämnt namn och säger:

"Ja, hej. Jo nu tycker jag att vi sjunger den här (sjösala vals). Det behövs sång för det blir så tyst annars."

Ja jag tänkte väl att det var väl bra att vi kom igång. Så jag pålyste detta och "Sjösala Vals" avverkades. "Fint" tänkte jag. då kan jag lugna ner mig lite med det ett tag. Men det tar inte fem minuter innan samma dam kommer åter igen och säger:

"Ja, hej. Jo nu tycker jag att vi sjunger den här ("nummerlåten"). Vi måste sjunga för det blir så tyst annars."

Nu tyckte jag hon var lite snabb på och jag brde ju ha satt stopp redan här och sagt att det var för snart på. Det var ju inte alls tyst. Folk hade ju kommit igång och satt och pratade med varann för fullt. Men men en låt till kan väl bara vara till nytta. så "nummerlåten" sjöngs och stämmningen var på topp.

Men mycket snart så kom Hon igen.

"Ja, hej. Jo nu tycker jag att vi sjunger den här (När gäddorna leker...). nu sjunger vi för det blir så tyst annars."

Nu blev jag lite fundersam. Stämmningen vid hennes ord var kanske inte den bästa, men jag hade börjat få känslan att om jag suttit vid samma bord som henne hade jag nog hellre suttit tyst jag med. Men jag hade inte sagt nej förut och jag tänkte åter igen att en sång kan ju inte göra någon ledsen. så vi sjöng. Men nu märkte jag att vissa såg lite besvärade ut för de frekventa avbrotten i samtalen.

Hon fortsatte komma med samma kommentar, och jag lät det sjungas så mycket att... ...ja, det sjöngs väldigt mycket. När hon kom för femte gången på en kvart och vi avverkat hela sånghäftet innan en timme gått av festen så var jag tvungen att agera.

"Nä men nu får vi vänta lite. folk vill ju kunna prata också. Vi tar den om..."

Jag tystnade ganska tvärt. Blicken damen såg på mig med var väldigt skrämmande. Hon sa inget men jag var säker på att om hon haft en kniv skulle hon använt den. Jag fortsatte förklara med snäll och pedagogisk röst att vi kanske skulle vänta lite.

Hon gick därifrån utan ett ord och kom inte tillbaka.

men Koltrane? va gör du?

2007-06-12T23:22:00.000+02:00

Någon sa åt mig att det var dags för en uppdatering på bloggen.
Jag tänkte att det inte fanns någon spruddeli-ludde-ludande-lust att skriva en massa.
Så jag skriver lite istället.

Idag så vaknade jag och märkte att jag var ensam. Då inte på det här hemska, lite tragiska sättet där "din" sida av sängen är kall. Nä inget sånt tjafs, det var bara det att huset stod tomt.
"Vart är min familj någonstans?" tänkte jag med tankarna på min familjs position i den stund där jag stod där och tänkte.

Men jag lät mig inte nerslås. Efter en frukost tog jag hund, cykel och arbetskläder och begav mig till mitt Afrika (läs "jordbruk"). Mötte min granne m. hund. Han hade städat lite och hade gylfen öppen. Jag sa inget om det för han skulle bara ta tidningen och sen gå hem igen.

Väl framme på jordbruket så kom ensamheten tillbaka. Åter igen så fann jag mig ensam där med min cykel och hund i undran vart alla kunde vara. Men eftersom jag är mer karl än de flesta som läser detta (jag skulle tro att Nisse är enda grabben och dig spöar jag lätt) så sket jag i mina sköra känslor och satte igång och jobbade med hagen som skulle stängas.

Jag gjorde det, drog i ett snöre, slog med en lie, skar mig i tummen och gjorde sen kväll, då klippte jag gräs.
Borde kanske avrunda med något sådär underfundigt...

...JO! Jag ska börja svara i telefon med att säga: "Hejseli-hoppsan-hosan-hejseli!"
Jag såg det och tyckte det var kul. Jaja, nu har jag sagt något.

Det här inlägget dedikerar jag dig Sanna (http://shanhoo.blogspot.com), som Ingvar Karlsson skulle sagt till DJ:n Jam Master Jay om han träffat honom;"Du är braaa, skulle jag sagt."

Och när jag ändå länkar till andra så måste jag ju länka till Nisse nu. Men jag gör det i förbigående så att ingen fäster riktigt intresse för det och då får de aldrig veta vilket plagiat jag är...
http://stampen.blogspot.com

P.S. jag har en digitalkamera nu, så nu ska jag fixa bilder D.S. (krydda, krydda)

bilder

2007-06-09T15:42:00.000+02:00

Jag har ingen digitalkamera, eller jo nu har jag det med jag har inte haft en, framtill nu dvs. Så mitt bildarkiv består till nästan 100% procent av egengjorda bilder i Paint och dessa speglar mitt liv på olika sätt.

Så fram till att mitt "riktiga" bildarkiv vuxit sig rund och go så får ni hålla tillgodo med dessa. om inte annat för att få lite färg i den annars så beiga blogg som detta är...

Det här skriver jag i fel tillfälle...(redigerad)

2007-06-08T22:30:00.000+02:00

Det finns så (censur) som jag skulle vila säga, men få saker bör vara (censur). Bara så ni vet så är jag (censur) förvirrad i allt man kan tänka sig. Ena dagen är (censur) gäller, och andra dagen så (censur) det sig. F(censur)N, carpe diem och ta det för vad det är. Jag ska vara den jag är och göra det som känns spontant. Jag (censur) livet och (censur). Hälsningar Olle, i ett (som nisse säger) för obloggbart tillstånd

TA DET KALLT. dET ÄR ALLT....(censur)

Känslostorm

2007-06-08T13:57:00.000+02:00

Studenten är avklarad. Nu är det slut med studier, läxor och prov och nu kommer det vara ett vuxenliv som ska tacklas. Omvälvande förändringar som borde skaka mig ända ner i mina röda shorts som jag har på mig för dagen. Känner jag någon skillnad? Ja kanske...

Under min studentdag kände jag följande känslor:

Undran - "varför ska champagne förtäras med jordgubbar, det är ju som tandkräm och juice"
Tveksamhet - "kostym när det är 35 grader varmt"
Generad - "lite för många anspelningar på keystones under lunchen"
Förlösande eufori - "På något underligt sätt hade jag konstant ett finger i luften under studentsången. Många trodde nog att jag gav Gud en stor del av min student"
Undran2 - "Vanliga gratulationer=kramar och sånt, Studentgratulationer= stå mitt i en halvcirkel och bli fotograferad av dussinet kameror"
Glädje - "ska väl säga det att jag inte var gnällig utan faktiskt glad hela dan, det här är bara känslor som kom och gick. Jag var ju glad hela tiden"
Töntighet - "...fy fan vad vi är bra!!
Nackspärr - "jag satt intryckt under en skylt och försökte vila, men Kalle ville prata"
Undran3 - "hamnar de här punkterna verkligen helt lodrätt?"
Kärlek - "Jag har en fin släkt"
Salongs - "resten av dan (ursäkta)"

Så det har varit kul, ikväll är den sista studentfesten, hoppas på en urladdning. Nu ska jag härnäst bli vuxen och fixa internetbank eller skägg. Känns som om internetbanken blir mindre utmanande...

P.S. Vila i frid Povel, du har gett mig mycket D.S.

Horace Engdahl sammanfattar...

2007-06-04T23:06:00.000+02:00

Nu äre såhär att jag tar studenten imorrn.
Och det ska jag självklart berätta om i min blogg men då måste jag först komma ikapp mig lite i livet. Fan jag måste skriva av mig oftare. Men här kommer då en snabb resumé över det jag skulle ha ägnat ett gäng inlgg åt men som nu får bli små notiser, enjoy!

Balen
Som blivande student så är det ju tänkt att du ska klä upp dig, skaffa en dejt, få fram en bil som ska imponera och sen gå på bal med det här paketet och vara fin och... ...ja jag vet inte, man vill väl känna sig fin och upp i smöret antar jag, vad man nu vill dit upp och göra men men...

Som tur var så behövde jag bara stå för min egen uppklädnad (1500 svenska kronor fick jag hosta för en frack upp genom en blodig och rosslande hals som skrek att det var egentligen för dyrt), sen skaffade dejten mig, bil och allt så jag stod mest för mig själv så att säga.

Sen kom vi dit, det var mysigt. Alla var fina och det kändes speciellt och maten var bra. Men sen tog det en annorlunda riktning.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på när det hände men jag tror det kan ha varit ungefär när det hade gått två timmar och klockan var runt åtta. En kille, vi kan kalla honom det också, "killen" sprang upp på scen, skulle hålla tal, slog några väl markerade slag på cymbalen och skrek ;
"NU SKA VI SUPA SOM FAAAAAAAAAAAANNNN!!!"

Jag vet inte om jag nånsin hört ett fan med så mycket fan i sig, hursomhelst så jublade större delen av församlingen. Inte jag, jag var skeptisk och då jublar man inte. Har ni nånsin hört Maria Wetterstrand jubla över Fredrik Reinfeldts miljöpolitik, nä och jag tro att det beror på att hon är lite skeptisk.
Anyway, så supa var det nya ordet. Okej jag söp till (man är inte den som är den även om man råkar vara det) så det blev som en krog-evening i frack, kul att testa på det men inte riktigt vad jag tänkt eller betalat för ( 550 spänn, mina ömma stämband snörptes av och ramla ner i matsäcken).

Kvällen slutade dock med att jag fick träffa Galenskaparna och sjöng en snutt med dom.
Det var roligt. De är väldigt trevliga.
Jag tror Jan Rippes överläpp är för liten för hans tänder syns hela tiden.
De gillar Kavaj, skjorta och jeans.

Skule
Man vet ju inte om man ser sina klasskamrater så mycket mer efter studenten så vi tog en övernattning i Skule för att göra något avslutande tillsammans. Det innebar klättring (häftig sådan) tältande och sång vid lägereld. riktigt trevligt.

Det började med att vi åkte buss, sen gick vi en bit, stannade och tittade på får. et slogs fast att de är fina men har det sjukaste lätet av de djur vi kunde komma på just då...
sen skulle jag och min tältkamrat slå upp det tält som jag medtagit. Det gick inte. eller det gick men de pinnar som skulle sättas ihop blev antingen för långa eller för korta och tältet blev grönt och snett.
Sen skulle vi klättra och jag fjantade mig. Men det är lätt hänt. Tim är kul och kanadick...
Sen sjöng vi vid elden. Och det kan man inte skoja om, tvärtom... ...man kan skoja om det?

Fint det där, inget att skriva om inser jag nu. men det var vikigt för mig och därmed viktigt för andra, som bryr sig om vad som är viktigt för mig och så vidare.

Lärarmiddagen.
Lärarmiddagen är för att man ska ha trvligt med sina lärare innan man säger hej med tack och bock/nig. Det vill säga man träffas äter och dricker tillsammans. Särskilt dricker kanske. Det här var (extremt förstärkande ord) roligt. Kändes väldigt avslappnat och fint, bortsett från att min historielärare gav mig otäcka inviter, och ja, han är karl.

Tobbe är fysiklärare. han klär sig i lussekoftor är rödhårig späd och liten, glasögon och har jobbat som kantor. Ni har nog bilden klar för er. Han och jag pratades vid under fördrinken och känslan jag fick var att han hade haft mer än en fördrink. Denne man som vanligtvis är tyst och timid körde en hejdlös standup inför mig bara, jag sa ingenting just medan han körde på om allt från sådana här festers sittplatser till Rolling stones. han avslutade det hela med att göra det där "rocktecknet" och säga rock on för att sedan lämna mig i mitt chockade, men samtidigt imponerade, tillstånd.
Tobbe var en stor del i att vällen blev minnesvärd.

imorrn tar jag studenten, så jag skriver väl snart igen. Ska länka till en bättre/sämre/lika bra blogg snart iochmed att han länkade till mig Men inte än, snart. och då you´ll be the judge...

Tack

Hijo de Puta, del 3: "Upplösning i kaos..."

2007-05-31T08:19:00.000+02:00

Marina. "Min Tjej"
Det här var en jobbig och tärande del i min kontakt med spanjorerna. Marina... ...gode gud den kvinnan var precis som ET, så fort man satt sig på en cykel så skulle hon med i framsätet (och där fick hon inte plats, tro mig).

Nä men hon var säkert trevlig och go egentligen efter stark medicinering men hon var som en kaktus i tunntarmen och jag tänker inte behandla det vidare.

Antequera.
"Antequera, du min ungdoms bordell" som ZZTop sjunger i deras gamla slagdänga "Antequera, undomsbordell". Men jag kan ju inte säga att jag märkte så mycket av några bordellfasoner. Och inte fick jag mig något för egen del... ...eller någon annans heller för den delen.
Och tro inte att jag försökte.
Åh Gud jag försökte, men Hampus ville inte veta av några nattliga eskapader på vår lilla balkong.

Hampus och jag delade rum som det var det finaste av de som fanns att tillgå och vi levde där gott. Jag tror vi lärde oss mycket av och med varann. Han, hur man snyter sig inför folk och jag, hur man terroriserar 18-åringar med trötta/kåta blickar. Det uppskattades av båda.

Anteqera skulle väl kunna kallas för Spaniens Säffle. Jag ar själv aldrig varit i Säffle men jag har varit i Antequera och kan då med 50% säkerhet säga att så är fallet. Det var små slingrande gator och när man hade en riktigt tjock person bakom sig så gick inte tankarna helt osäkt till den där Indiana Jones-scenen med det stora stenklotet som han måste springa ifrån.

Eftersom det här var en språkresa så fick det inte förekomma eller än mindre förtäras alkohol av något slag. Men när det är så billigt som det var där så är det rent kriminellt att inte stödja de lokala försäljarna. De ska väl leva de också? Deras barn ska väl ha regalos de med? Och med lite hjälp av fantasin och ett par handledare med selektivt synfält så går det att officiellt vara spiknykter hela tiden.
(1 shot kostar 1 euro, det är billigt. 20 shots kostar 20 euro, då börjar det bli dyrt men då går man därifrån så får Hampus betala)

Det sista jag ska nämna om Antequera är att en tandställning vid 30 års ålder ändå alltid är en tandställning vid 30 års ålder. Oavsett hur du klär dig. Vi blev förföljda och Ashgan blev rädd.

Nerja
Kul där men inte f-n orkar jag skriva om det... ...små chulitos.

Sammanfattning; "Hijo de Puta".

Åk till Alhambra om ni kan.
Köp sprit
Drick sprit, spanjorerna gör det inte.
Spanjorer går långsamt. Så fruktansvärt, knäckande, fördröjande, irriterande, "Oh-Gud-Låt-Mig-Gå-Och-Hänga-Mig"-långsamt.
Manuels pappa är ett ashle.

Hijo de Puta, del 2.

2007-05-23T22:48:00.000+02:00

Manuels Familj, 3: "Pappan, que grita mucho"
När Manuel var i Sverige så pratade han mycket om sin pappa. Jag har ingen aning om vad han hette men han verkade vara väldigt viktig för Manuel. Så därför var Manuel väldigt uppspelt när han och jag äntligen skulle käka middag med honom. Hela dan fick jag höra på hur viktigt hans pappas jobb var för Malagá (han var någon sorts politiker) och hur mycket viktiga människor han kände. Hursomhelst så verkade pappan vara en spansk Thomas Bodström (när han var justitieminister) och det skulle väl va kul att äta med en sån...

Men under dagen så gick vi i lite berg och det drog över på tiden så vi kom sent tillbaka till hemmet. Då ringde Manuel till pappan och jag fick sitta och lyssna på hur han(Manuel) fick sig en ordentlig utskällning via telefon för att han inte hört av sig och sagt att vi skulle bli sen. Så nu hade inte han tid längre att äta med Manuel och mig.

Det var jobbigt att sitta där och höra på det, men jag ville inte resa mig upp och gå därifrån heller för då skulle ju Manuel veta att jag hörde så jag försökte se ut som om jag var väldigt intresserad av mina händer och taket och andra saker som det kan förefalla helt naturligt att stirra nonchalant på.
Till slut så var Manuels samtal slut. Han var ledsen, han grinade inte men han var väldigt ledsen. Han sa att vi skulle dricka kaffe med pappan imorrn istället. Han hade för mycket att göra idag. Så då tänkte jag att de var vänner igen, men jag skulle nog få se...

Nästa dag så var det dags att se på Malagás stadskärna och kanske shoppa lite. Men först bar det iväg till diverse museum och kyrkor och sånt. Det var intressant, men sen fick vi lösa tyglar att göra vad vi ville... men då började siestan och alla affärer stängde. Men vi lät oss inte nedslås utan tänkte; "Äh, klockan fem då tar vi vid igen" så vi satte oss på ett café och fika och tog det lugnt. Klockan blev halv fem och jag kände att snart kunde vi köra igång igen, men då rycker Manuel mig i armen och säger att vi måste gå...

En halvtimme senare sitter jag och väntar med Manuel på ett annat café, lååååångt från allt vad stadskärna heter. Det är dags att dricka kaffe med pappa.
Jag är lite irriterad. Det var en jäkla fason av en pappa att vilja fika precis när en svensk grabb har sin sista chans att gå på stan i Malagá. Och kunde han inte tagit ett café som låg i centrum. Jaja, jag försöker finna mig i situationen så Manuel och jag sitter och väntar vidare.
Till slut kommer pappan, han är en halvtimme sen. Han har tunt hår och en hängig mustasch, inte riktigt som jag tänkt mig. Mycket fulare för att vara ärlig. Han skakar hand och hälsar på mig. Vi beställer in kaffe till alla tre (här hade jag redan druckit fyra koppar denna eftermiddag så irritationen kvarstår). Det blir tyst. Väldigt tyst.

Jag vet inte om det är jag som ska säga något, men eftersom jag är gäst och inte kan säga "politiker" på spanska så tänkte jag låta pappan ta första steget. Det gör han till slut, fast till Manuel.
Han börjar nu högljutt fortsätta skälla på Manuel för incidenten igår, trots att han själv just klampat in en halvtimme efter utsatt tid. Folk tittar på oss, jag vet inte var jag ska ta vägen och Manuel tittar på sin kaffekopp. Det känns väldigt obekvämt att ha pappan sittandes där i full färd med att skämma ut sin son (och sig själv) inför mig. Jag försöker flika in med att det inte var Manuels fel att vi blev sen utan att det berodde på bussen som vi åkte med. Pappan tittar på mig och fortsätter sen skälla. Han kanske inte förstod mig, jag vet inte.
Efter kanske 10 minuter så har det bedarrat lite och vi återgår till tryckt tystnad. Följande 20 minuter består av jobbigt småpratande och sen får vi äntligen gå därifrån, Manuel utan att ha rört sin kopp kaffe.

När vi kommer hem till Manuel igen så vill jag få honom att rycka upp sig lite. Jag säger att det inte var hans fel att det blev jobbigt. "Det var din pappa som var lite orättvis" säger jag.
Det kulle jag inte gjort. Manuel säger åt mig i ganska hård ton att hans pappa jobbar väldigt hårt och att jag måste väl förstå att han kan va trött då.

Manuel stänger in sig på sitt rum i kommande en och en halv timme. Jag är helt vilsen och ser på spansk-dubbade Vänner. Hon som gör Phoebes röst är riktigt lik, jag går sen och lägger mig i mitt AXE-doftande rum...

Hijo de puta...

2007-05-20T21:47:00.000+02:00

Inlägg nr. 2, vad har hänt sen sist?
Jag var i spanien i 8 dar för att spä på mina spansakunskaper. Och jag lärde mig massor, efter en vecka pratade jag spanska som aldrig förr. Jag förde timmeslånga diskussioner på den lokala dialekten "Andaluc/z/", inte hundra på stavningen där. Men här kommer en första redogörelse för resan.

Manuel. "Min Kompis"
Manuel var och hälsa på mig i Sverige med sin skola för några veckor sen. Han hade kul och bodde hos mig. Nu skulle jag göra likadant besök. Han är en underlig prick. Han sörplar när han dricker och det är kanske drickandet som är hans mest underliga del. Han dricker jämt. Vatten, juice, trocadero what so ever. Han kissade följdaktligen väldigt mycket också. Men jag förstod att han gillade att inta vätskor oralt. T.ex. vid frukosten. Du satt och pratade med manuel och framför honom står ett glas med juice(apelsin).

Jag: "Hur var det på Norra igår?"
Manuel: "Jo, det var..."

Manuel blir tyst och sneglar på glaset med juice i någon sekund och grabbar sen tag i det.
Han för det till munnen långsamt och tar en lång sörplande klunk.
Han ställer ner glaset (fortfarande stirrande på det)
Jag tror att han ska svara men efter kanske tre sekunder tar han åter igen tag i glaset och drar en till långsamt sörplande klunk. Han ställer ner det och tittar på mig, som för att med blicken säga; Jävlar du vad skönt det att dricka lite. Ytterligare fyra-fem sekunder går och sen tar han en slutgiltig jätteklunk och tömmer glaset och avslutar med ett jätte "aaahhhh" när han sätter ifrån sig glaset.

Manuel: "...kul. vi bakade bröd" säger han och avslutar meningen.

Detta upprepades flera gånger den veckan. Jag satt mest tyst och försökte förstå varför han gjorde ett avbrott på en halv minut under ett svar som skulle ta honom fem sekunder.
Men han är trevlig. Sover i randig pyjamas. Luktar AXE. Men vi gillar honom för han kan rätt bra engelska. Men jag undrade hur han skulle vara som en värd...

Manuels familj,1: " Den Ömma Moderns Skratt"
Jag bodde alltså de fyra första dagana hos Manuel och hans mamma i Malagá. hans mamma såg ut som en knarkare. Men hon var trevlig, hade lite sådär "tourettes"-skratt, inte säker på stavningen där heller. Det är svårt att vara rolig på spanska, särskilt eftersom det var de första dagarna jag bodde och min spanska satt inte riktigt. Så det var ofta en paus på en sådär fem sek då jag var tvungen att le för att visa "det är på skoj". Då skrattade hon. kanske åt skämtet, kanske åt mig, var inte säker på det heller. Hon skrattade som Mozart i "Amadeus", det var inte behagligt men jag var nöjd med det lilla jag fick. Känns skönare med en knarkar-moder som skrattar än en som ser arg ut. Ska återigen understryka att hon inte tog droger, det tror jag iallafall inte. Hon var sund i hyn och det har jag hört att riktiga knarkare inte är. Men jag fortsatte skämta så gott det gick, och hon skrattade nästan varje gång

Manuels familj,2: "Frukosten"
nder min vistelse hos Manuel har jag slagit rekord i att äta mycket av saker jag inte tyckte om. De äter vanligtvis inte en ordentlig frukost i hemmet i Spanien, men Manuel hade sagt att man gjorde det i Sverige så varje morgon fanns det ett försök på svensk frukost framdukat. Det var två mackor, och det var väl normalt, men inge smör, tjocka små skivor av någon söt korv. Det fanns också någon röd geléaktigt fruktkött som jag aldrig riktigt förstod vad det var. Men det mesta smakade rätt illa men jag mumsa minsann i mig allt jag fick. Modern hade ju ändå ansträngt sig för mig och då äter man och ler tamej tusan. Tack vare min goda uppfostran fick jag med mig ett kilo av den röda fruktgeggan när vi på torsdagen for vidare till Anteqera. jag tackade så hjärtligt och sa att det här skulle jag det här minsann skulle gå åt fort. Det gjorde det också, jag slängde ut det genom bussfönstret 3 mil längra bort...

Fortsättning följer...

första

2007-05-02T22:42:00.000+02:00

Jag vill gärna tro att jag lever efter parollen; "säg inget så länge du inte har något att säga" och den bilden vill jag att folk ska ha av mig. Därför borde jag ju inte skriva vad som helst här, men då blir det heller inte så mycket skrivet. För det är hemskt svårt att säga något bra.
Just nu har jag fått ihop fyra rader i mitt livs första blogginlägg, men jag har skrivit kanske ett 40-tal. De raderna tog sig aldrig så här långt.

Jag bor långt bort. Jag har körkort, men ingen bil. Jag har ett busskort. Bor man långt bort, är billös körkortsinnehavare och har ett busskort så åker man ofta kollektivt när jag ska hit eller åt ett annat håll. På bussar sitter folk ofta en och en om de kan. Men ibland sitter de två och två. Då är det antagligen trångt eller så känner de varann mycket väl. I det sistnämnda fallet så kan de ibland hända att dessa två personer pratar med varandra. Och ibland sitter jag framför eller bakom ett sådant par, som pratar, och ibland bredvid. Då kan man höra vad de säger.

Ofta pratar de högt om personer som var fulla i helgen (unga), eller sådana som var ännu fullare (yngre). Ibland pratar de om döda, sjuka eller snåla personer (gamla) och ofta så var det den döde både snål och sjuk.
Det kan kännas trevligt att lyssna på de här paren. De känns som om de är mina kompisar. Jag får vara med i deras samtal om fulla och döda. Deras kompisar är just då också mina kompisar och våra kompisar kräktes något hemskt i helgen eller har börjat bli lite senil. Men jag ska inte prata med mina kompisar. Nä då blir det bara konstigt, så jag sitter mest bara och lyssnar. I smyg.
Eftersom jag är kompisen i gruppen som inte får säga något så kan jag tänka lite på vad mina kompisar säger här där vi sitter på bussen. Och det är konstigt. för mina kompisar vill visst inte att deras kompisar ska ha det bra. Om din kompis pratar om dig så vill man ju att kompisen ska säga något bra. Som:
"Jo Torulf det är en bra grabb, och duktig på fysik är han också". Men så låter det inte så ofta. Mest hela tiden så säger kompisen:
"Torulf fick MVG på senaste provet. Det är sjukt, fattar inte hur man orkar plugga så mycket. Han är ju f-n beroende. Nördigt".

Jag brukar då tänka att kompisen inte menar något elakt med det han säger, men nog lät det lite otrevligt.
Ofta blir det så. Vi vill inte säga något dumt, men det blir lätt så ändå. Kanske är vi lite ledsna på Torulf som kan så mycket mer fysik än oss. Och han studerar ju väldigt mycket. Men han är snäll... ...det är svårt att säga rätt saker är det är så lätt att säga fel.

På min blogg ska jag försöka säga bra saker. Det kanske är dumt sagt att säga så för då måste jag göra som jag sagt. Men det kan vara bra att göra som man sagt. För då måste man passa sig mer för att säga något dumt. Och ingen vill väl vara han som folk vänder sig till och frågar:
"Ursäkta mig, men är inte ni den som säger så mycket dumt hela tiden?"

Nä nu har jag lite bråttom för jag måste gå och fika. Hejdå.